18 september 2010
Steg för steg
Detta är såå roligt. Jag sitter vid min åtta-skafts/åtta trampsväv och funderar. Var ska man justera när ett skaft väger snett? Hur får man skaften att sänka sig optimalt? Varför sackar vissa varptrådar? Varför har jag solvat tre trådar i rör resp en tråd i rör när det ska vara två trådar i rör? Nåja – det senaste beror på eget slarv men allt det andra hör till hur hemma man är i hantverket.
Jag funderar, justerar och kommer en bit till på väg. Jag minns min första fyrskafts kypert. Det var inte lätt. Jag låg under och justerade trampor, hängde över och justerade nickepinnar och det blev bara värre och värre. Nu fixar jag en sådan väv utan större problem och det beror på att jag lärt mig av mina misstag. Och med det i minnet misströstar jag inte utan funderar och justerar.
Jag tycker om kräpptekniken, det skimrar i linet och jag bara längtar efter att få testa det färdiga resultatet. Min väv är smal, 31 cm, det är ju en provväv. Men jag tänker ändå på en framtida funktion för det vävda resultatet. En liten fyrkant kan bli en disktrasa eller en brödkorgsduk. Att bara lägga på hög eller samla i en pärm ligger inte riktigt för mig.
Nu gör jag en veckas uppehåll. Men när jag är tillbaka ska jag testa lite andra kvaliteter i inslaget och kanske skeda om i en annan skedtäthet. Och så ska jag sätta upp en väv i min lilla söta nya vävstol.
Ja ni ser rätt, jag har ett skedfel t v. Tre trådar i ett rör och en tråd i nästa. Men det är ju en provväv 🙂
16 september 2010
Åtta skaft
Nu står den där, vävstolen, maxad. Åtta trampor och åtta skaft och kräppväven är solvad och uppknuten. Det var pirrigt att ta de först tramptagen, skulle det fungera? Ärligt talat – jag hade inte så höga förväntningar. Jag har uppfattat en del signaler att det är kontramarsch som gäller, när man ger sig på vävar i den här tekniken. Nu var det upp till bevis, trissen har ju varit det vanliga i svensk vävtradition, om jag inte har alldeles fel. Mitt mantra är ju ”kunde mormor så kan jag”. Men ett inser jag dock – mormor hade många, många fler år vid vävstolen, är jag någonsin kommer att uppnå. Det är ju inte till min fördel precis.
Nå, hur går det då – i min trissvävstol med åtta skaft och åtta trampor och en kräppväv? Riktigt bra! Skälet är bra, nästan på alla trampor. Åttonde trampan måste justeras på något sätt. Solvnotan jag fick från Åsa M är väldigt bra, det blir så fint.
Men visst har jag problem och det gäller varpen. Jag har linvarp 16/2 och tänkte mig väva helt i lin. Men varpen slakar hela tiden, hur mycket jag än spänner varpen. Den slakar inte rakt över utan vissa trådar hänger under den övriga varpen. Konstigt! Jag trodde att det skulle stabiliseras när jag vävt ett stycke – men nej. Kan någon förstå varför?
Ett annat problem är att varptrådarna hakar i varandra redan vid solven. Jag tror att jag inte har något skäl, men det är alltså varptrådarna som hänger ihop och måste redas ut hela tiden. Detta är, som väl är, bara en provväv. Jag lutar åt, att när jag sätter upp den bredare väven, ska jag ha bomull i varpen och lin i inslaget. Jag hoppas att det går bättre.
Men oj så roligt det är. Allt som strular är till för att jag ska förstå, vad jag gjort för fel och förhoppningsvis inte göra samma fel nästa gång. Min vävutbildnig fortsätter helt enkelt. Att bara välja den enkla vägen är inget alternativ.
Så här ser det ut i vävstolen just nu.
Inredningen
Några inslag kräpp.
19 augusti 2010
Provväv
Jag har ju planer på att väva handdukar i en kräppteknik och har av Åsa M fått förslag på solvnota. Hon rekommenderar mig att först göra en provväv, innan jag drar igång för fullt. Ett gott råd, som jag nu bestämt mig för att följa. Jag har varpar en bredd på ca 30 cm. Jag ha så svårt att inte ta tillvara resultatet av det jag väver, minsta lilla fyrkant, som jag producerat på vävkurserna har blivit till något. En brödkorgsduk, en kudde, en liten julduk osv. Därför varpade jag nära två meter av lingarnet. Det kan alltid bli några disktrasor om inte annat.
Lin 16/2 blir det i varpen och jag ska testa lite olika inslag. Jag ska också pröva ett par olika skedar. Det ska bli spännande och dessutom får jag användning för lingarnskonerna jag köpte av Växbo under vävdagarna i Forsa. Två kg (ca) för 100 kr – då har man råd att pröva sig fram 🙂
Det är en sak till som jag funderar på medan jag väver mina lintowbadlakan. Min vävstol är 150 bred och det blir allt lite vingligt när jag väver smala vävar – som den kommande provväven. Jag skulle vilja få tag på en liten, smal vävstol. Med lite ommöblering kan jag får plats för den i vår gäststuga. Jag vill inte ha en bordsvävstol utan en helt vanlig vävstol med trampor och ordentlig slagbom, ca 70 – 80 cm bred. Visst finns det? Jag såg en sådan på Upplandsmuseet, när man hade en utställning om ryor från Uppland. En kvinna satt och vävde på en liten gullig vävstol med fyra trampor. Den var säkert gammal men helt användbar. En sådan vill jag ha! Men var får man tag på det? På Blocket annonseras massor av vävstolar ut men inga små smala.
Jag har en bit kvar på min lintowväv, men sen blir det experiment!
Oblekt lingarn med två smala blå ränder.
27 maj 2010
Vävstuga eller inte
För en tid sedan skrev jag om en fin liten handduk, som jag köpte hos Hälsinge linneväveri i Forsa, www.halsingelinnevaveri.se . Jag undrade om någon kunde säga vilken teknik den var vävd i. Åsa Martinsson visste besked, det är kräpp i mittpartiet. Tack Åsa. Jag fick också en vävnota, som jag verkligen önskar att jag kunde använda. Om man väver hela handduken i kräpp behövs 8 skaft och om man ska ha den breda tuskaftsbården runt kanterna behövs 10 skaft. Det går inte i min vävstol. 8 skaft kan jag få plats med men där går gränsen. Och bården vill jag helst ha. Mitt fina lingarn från Växbo, som jag köpte på vävdagarna i Forsa, skulle varit perfekt till ett kräpphandduksprojekt. 😦
Det är i lägen som denna, som det skulle varit bra att tillhöra en vävstuga. Jag är för det allra mesta nöjd med att ha min egen vävstuga, jag vill inte gå hemifrån för att kunna väva. Men utrymmet är begränsat och jag får inte plats med en större vävstol. Andra fördelar med att tillhöra en vävstuga är naturligtvis det nätverk man kommer att tillhöra, och den hjälp man kan få av mer erfarna vävare. Fördelen med att vara ensam är, att man tvingas bemöda sig att förstår och sätta sig in i vävmysterierna på egen hand. Den kunskapen fastnar kanhända djupare, eftersom den är svårare att tillgodogöra sig.
För och emot alltså, men jag förblir här hemma. Här kan jag väva till pianoackompanjemang, det är inte dumt att ha en egen pianist i samma stuga. Så jag får avstår från kräppen. D v s om ingen har kommit på en enklare metod att få fram liknande resultat. Man kan ju alltid hoppas.
Här kommer bilderna på handduken igen, för att förtydliga vad jag pratar om.
Här syns mittparti och kanterna.
Närbild.
Ankis vävblogg 