09 april 2010
Varptyngder
Jag har börjat väva igen efter påsken och när jag i går strök lite kärleksfullt över det vävda partiet mellan vävspännaren och tygbommen kände jag en tydlig ojämnhet. Det var som ett upphöjt streck, nära nog osynligt för ögat. Det var några varptrådar som var för hårt spända och det var naturligtvis de trådar som jag hade problem med vid pådragningen. De hade på något sätt inte kommit med när jag sköt in bomkäppen. Jag tog tillvara trådarna och rullade upp dem på en tom spole och hängde bakom vävstolen med en, vad jag trodde, lämplig tyngd och lät dem följa med i solvning och skedning. Flera gånger har jag justerat tyngden och trodde att jag funnit en bra balans. Men som sagt, de spända trådarna känns när man stryker över väven och jag undrar hur de kommer att bete sig när jag klipper ner väven. Kanske blir det en liten rar smockrand där.
Hur bär man sig åt för att hitta en bra spänning på varp som man fogar in i efterhand? Jag ser ju på bilder från andra vävare, att det inte är helt ovanligt att andra än jag måste ta till en sådan lösning. Jag tycker att det är svårt att bedöma när spänningen är rätt. Och dessutom är det svårt att hitta ett system, där rullen med varp inte rullar upp sig utan snällt hänger kvar. Jag har använt barnbarnet Malvinas elastiska hårband, hon har donerat det till mig 🙂
Här kommer en bild på min varprulle.
Ankis vävblogg 