30 december 2009

Analysera en väv

Posted in Uncategorized tagged , den 19:16 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har länge haft en favoritjullöpare, som det är en fröjd att lägga på. Jag har många gånger fått positiva kommentarer om duken från julgäster. För ett par år sedan var jag på vävmässan i Karlstad. Det är tunnsått med vävbutiker i uppsalatrakten, så det gäller att passa på när man har stora garnproducenter och återförsäljare inom räckhåll. Jag tänkte på min jullöpare och köpte passande bomullsgarn 8/2  i vitt och rött. Sen blev det liggande, andra projekt kom före. I höstas satte jag mig med min löpare och började räkna trådar per cm, titta på teknik och på randbredd. Jag kom fram till att det var 18 tr/cm och att tekniken var varprips, väldigt tät. Jaha och vilken sked krävdes? Jag skickade ett nödrop till Lisbeth i Göteborg, yrkesvävare och generös med goda råd. 45/100 och 4 trådar i rör tyckte hon verkade bra. Så fick det bli.

Nu har jag räknat, 708 trådar (608 vita och 100 röda, vävbred 39,9 cm) och bestämt  vävlängd (380 cm inkl framknytning och efsingar), varpat, fördelat varpen i redkammen och dragit på – eller svept väven som min mamma alltid sa. Det blev två varpflätor, så maken och yngste sonen fick hjälpas åt att hålla emot när jag skötte varpbommen. Och när jag sedan redde ut sista trasslet i redkammen för att klippa upp slutöglorna, upptäckte jag fyra varptrådar i full längd, som inte följt med runt bommen. Ett mysterium – det saknas nämligen inga trådar i varpen, jag har kontrollräknat. Var hör de hemma? Och varför följde de inte med runt garnbommen? Berätta det den som kan.

Nu har jag solvat halvvägs på fyra skaft med 1 tråd i solv. I morgon blir jag klar med resten skulle jag tro.

Två varpflätor

Annonser

29 december 2009

Hej vävvärlden

Posted in Uncategorized tagged den 19:30 av Ann-Christin Lindström Larsson

Efter några år som hemmavävare börjar jag sakna ett forum för utbyte av tankar, som uppstår när man sitter vid sin vävstol.  Jag är relativt självlärd, även om vävning har funnits i min omgivning sedan jag var liten flicka. Samtalen mellan systrarna Skogsfors i Reftele, dvs mamma och mostrarna, innehöll ofta ord som lattor, efsing, dräll, uppknytning, svepning osv.  Barnet la dem på minnet i någon vrå långt inne själen och nu, som 60 +, dammar jag av dem och fyller dem med innehåll. Det är en fantastisk resa jag har börjat och jag vet att många upplevelser väntar mig.

Helt nybörjare är jag inte, jag har gått fyra, fem veckokurser. Jag har på egen hand satt upp handduksvävar, kuddvar, mattor, dukar, möbeltyg mm. Mest i tuskaft och kypert. Det är lika spännande varje gång jag plockar fram varpan och inleder ett vävprojekt. Inleder förresten – tankarna börjar redan när jag bläddrar i gamla Vävmagasin, läser vävböcker, känner på vackra ting i hemslöjdsbutikerna osv.

Den närmaste tiden ska jag låta mina ev läsare följa mig i mitt senaste uppslag – att väva en jullöpare. Inte för att demonstrera hur duktig jag är – jag har oändligt mycket att lära mig. Utan för att dela mina frågor och tankar med er. Varför blir det si eller så, vad har jag gjort för fel, hur löste jag problemen osv. Och jag tar väldigt gärna emot kommentarer och hjälpsamma råd