20 januari 2010

Solvögon

Posted in Uncategorized den 9:43 av Ann-Christin Lindström Larsson

Efter en utflykt till förra hemstaden Göteborg är jag nu tillbaka i vintriga Vattholma. Det är inte bli så mycket vävt de närmaste dagarna men fundera på vävning kan man alltid göra – och det gör jag.

Jag håller på med en lintowväv, 8,2 dm bred, randig i två blå nyanser. Teknik liksidig spetskypert. När jag var klar med uppknytningen och började väva såg det väldigt konstigt ut. Varpen kändes lagom spänd och jag tyckte att skälet var bra när jag gjorde en första koll. Men när jag trampade ner slakade vissa varptrådar över hela bredden. Jättekonstigt! Eftersom jag väver hemma och inte har någon erfaren person att fråga, började jag gå igenom uppsättningen själv. Jag kollade trampornas uppknytning, lattornas läge, nickepinnarnas placering osv. Till slut kom jag på vad det var. Solven stod för lågt. I stället för att vila, utan att tynga ned, på solvögats botten låg varptrådarna mot överkanten. När jag kortade snörena, som går runt trissorna till nickepinnarna, höjdes varpen och trådarna kom på rätt höjd. Och se! Problemet var löst.

Det som hänt var naturligtvis ett nybörjarfel – jag borde ha tänkt på det redan när jag knöt fram. Men det var en nyttig lärdom och – framför allt – jag lärde mig att felsöka. Att härleda ett fel är en bra väg framåt kunskapsmässigt. Jag känner att jag tagit ett steg till.

Här kommer ett tips till, som jag också lärt mig på kursen i Fristad häromåret. Den s.k. Birgittaknuten – uppkallad efter vår lärare på kursen. När man hängt på solven lägger man ju en säkerhetstråd utmed skaftet för att hindra solven att trilla av igen. (Det är inte kul när det händer – tro mig, jag har varit med om det!) Tråden knyts i regel fast med en rosett i vardera änden av skaftet. Om man sedan ska komplettera med fler solv eller plocka av överflödig solv måste man knyta upp rosetten. Med Birgittaknuten göra man detta mycket enklare. På säkerhetstråden slår man en ögla i vardera änden, trär in öglan i hålet på skaftet och kränger öglan över skaftet så att tråden låser sig själv. Svårt att förklara men titta på bilderna. Det är så enkelt och man behöver inte kämpa med rosetter, som  blivit till dubbelknut eller  annat konstigt. Det enda man ska tänka på är att tråden ska vara ordentligt spänd.

Gör så här. Trå in ögla nr 1 i ena änden av skaftet och trä öglan över skaftet så att tråden låses. Mät sedan upp lagom längd av tråd och gör ögla nr 2 i slutet av tråden. Med öglan ska tråden bara sticka utanför skaftet med en knapp cm (innan man trått in öglan i hålet). När man sedan drar ögla 2 genom hålet på skaftet ska man ta i ordentligt så att tråden sträcks ganska hårt och öglan låser tråden ordentligt.

2 kommentarer »

  1. Birgitta said,

    Hej! Den knuten använder jag till skälstickorna, eftersom jag inte knyter ihop dem, då jag väver mycket rips. Däremot har jag skaftlås till skaften som jag sätter i när jag klipper ner väven och de sitter kvar tills jag har knutit fram allt och sedan tar jag bort skaftlåsen, för då är det ingen risk att solven trillar av.
    Men har du satt upp en väv som bara är 8,2 cm bred?
    Lycka till med väven.
    Kram Birgitta


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: