14 mars 2010

Två garnkoner

Posted in Uncategorized tagged den 10:28 av Ann-Christin Lindström Larsson

”Det är inte fult att samla på garn”, läste jag en gång i en vävstuga. Nej naturligtvis inte och det är trösterikt att tänka så, när jag granskar mitt skåp med alla rullarna. Men ibland undrar jag över mitt eget beteende. För stora för att få plats i garnskåpet, står i en hylla två garnkoner, en guldgul och en vit. Jag minns inte, när jag föll för frestelsen att köpa dem, möjligtvis är den gula inhandlat i Vilnius. Jag har trott att det gula garnet är ett lingarn, men jämfört med andra lingarner, så beter det sig inte likadant. Men det kan ju bero på spinning, fiberlängd eller något annat.

Men garn ska användas, i hyllan är de inte till någon glädje mer än för ögat och ev för samlaren inom mig. Så nu, när jag närmar mig slutet på mina rutiga tabletter och smålandsvävprojektet ligger och mognar, känner jag att det är dags för ett mellanspel, där garnkonerna ska få en huvudroll. Det ska bli handdukar av dem. Vita med täta gula varpränder över mittpartiet. De blir nog ganska tunna och kan bli bra som diskhanddukar. Det finns väl alltid någon som trots diskmaskinernas dominans i köket torkar ett eller annat finglas.

Inspirationen till väven har jag fått dels genom att bläddra i boken Handdukar, som gavs ut på Akantus för något år sedan, och dels vid ett besök i Göteborgs stadsmuseums butik. Jag är mycket förtjust i museibutiker, där finns ofta det oväntade och tidlöst vackra.

Garnet på konerna är väldigt anonymt, jag vet alltså inte om det är lin eller bomull. Jag vet inte heller grovlek på garnet, men jag har gjort en uppskattning genom att jämföra med andra garner. Jag har räknar och räknat när jag konstruerat min vävnota för att få de gula ränderna på rätt plats och så att de stämmer i solvningen. Så lärorikt! Jag önskar bara att jag var bättre i matte🙂 Och den  här gången räknar jag in krympmån, invävning, efsingar, framknytning osv osv. Jag har ju gott om garn!

Idag monterar jag upp min varpa och sätter igång. Jag vill gärna, att när en väv klippts ned ska nästa varpfläta hänga på sin krok och locka till nytt äventyr i vävstolen. Så nu förbereder jag det äventyret.

2 kommentarer »

  1. Emma said,

    Hej Anki,

    Har just hittat till din blogg och läst igenom allt från början till slut! Jättetrevligt och jag blir sugen på att göra handdukar, jag har en vävstol som väntar på mig hemma hos mamma och pappa som jag snart tänkte ta i bruk.

    Mvh Emma

    • Du kommer inte att ångra dig🙂 Jag skulle kunna väva handdukar för jämnan. Variationerna är oändliga. Så min hälsning till dig är: Sätt igång!”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: