01 maj 2010

Solvning

Posted in Uncategorized tagged , den 20:45 av Ann-Christin Lindström Larsson

Min blogg skulle kunna utvecklas till en biktblogg, men jag ska inte besvära mina ev. läsare med att berätta om de senaste dagarnas dumheter och slarv. Nu är allt som det ska och misstagen glömda och förlåtna. Jag har alltså solvat bottenbindningen till min smålandsväv, varje varptråd är trädd genom sitt egna solvöga. Och då var det dags att utrusta vävstolen med en ny omgång skaft, som skulle vila i resårband. Det blev en vinglig resa innan jag fick dem att balansera utan att mönstersolven kanade ut i marginalen. Ensam är stark men ibland är det bra att vara två som samarbetar. Det är väl det som är fördelen med att väva i en vävstuga i stället för hemma i den egna kammaren. Jag hade kunnat ropa på maken, men jag bestämde mig för att klara av det själv. Och nu är allt på plats.

Nästa problem, jag kan inte riktigt tolka vävbeskrivningen.  Tuskaften är solvad på fyra skaft och i solvnotan syns det att de första fyra trådarna i högerkant ska dras genom mönstersolven på alla fyra mönsterskaften, alltså rakt igenom –  så långt är är jag med. Men – det är det som är den stora frågan – kan jag låta de fyra varptrådarna gå tillsammans genom ett och samma mönstersolv på vardera mönsterskaft eller solvar jag trådarna en och en? Jag lutar åt att jag ska bunta ihop dem fyra och fyra, men jag är osäker och det känns inte bra.

För att rensa huvudet har jag klippt isär mina gulrandiga handdukar och nålat fållarna. Snart är de helt klara.

Här en bild på de båda skaftgrupperna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: