25 juni 2010

Det bästa skälet

Posted in Uncategorized tagged , den 19:10 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag är på gång med en badlakansväv i lintow. Uppsättningen har gått som på räls, pådragningen, gick utan problem, solvningen – liksidig spetskypert – var enkel, jag hade dessutom nästa rätt antal solv på skaften efter förra väven, så jag behövde bara komplettera med fyra solv per skaft på slutet. Skedningen gick snabbt och bra. Med towgarn 8 i en 45/100-sked  är det så lättsamt, ingenting snärjer sig, man ser enkelt om ett rör är överhoppat och om trådarna går i kors. Uppknytning och underknytning fungerade också bra, jag lyssnade under tiden på fotbollsmatchen mellan Danmark och Japan (TV-n är på hallen utanför mitt vävrum).

Sen kom det spännande ögonblicket då jag skulle testa skälet. Och jag har väl aldrig bivit så förvånad. Jag har nämligen, utan att egentligen anstränga mig,  åstadkommit ett jätteskäl. Aldrig förr har det vid första trampningen varit så jämnt och så högt. Och med tanke på hur jag kämpade med ett nära nog obefintligt skäl, när jag vävde smålandsväven, så kändes detta så otroligt skönt. Det enda som jag behövde tänka på var att lägga första inslaget från vänster i stället för det brukliga höger. Annars binder inte första kanttråden på höger sida. Jag orkar inte riktigt räkna ut varför, men jag gör som någon tipsat mig, att börja från höger, och det fungerar.

Den väv jag nu har i vävstolen är ju en transportsträcka till nästa, förmodligen mer komplicerad, satsning. Nu är det en okomplicerad, vackert blågrön-randig väv, som jag ska ägna mig åt om det blir några mulna dagar framöver. Inga klagolåtar, hoppas jag, på bloggen. Detta ska flyta på.

Glad midsommar

Mitt fina skäl

22 juni 2010

Solva och skeda

Posted in Uncategorized tagged , , den 21:09 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag tycker om att väva, det har nog alla som läst min blogg förstått. Men jag tycker också om allt som måste göras innan själva vävningen kommer igång, allt det som de som inte är så insatta studsar inför. ”Menar du, att du petar in trådar i alla de där öglorna!” Det är ofattbart att man frivilligt och utan att knota solvar, ibland t o m över  tusen solv. Väva kan man förstå men inte det där evighetsgörat. Men jag, och många med mig, tycker om det.

Jag är alltså på gång igen, en badlakansväv i lintow är på väg in i vävstolen. Idag har jag solvat och än en gång häpnat över det lugn som infinner sig efter de första fumliga trädningarna. Det var inga tusen solv, men tillräckligt många för att jag skulle landa i den lugna rytmen. En rytm som besegrar stress och oro, överdriven ambition och prestationspress. Nu börjar skedningen och då stiger ivern, snart är det dags att knyta fram. Det är ju när väven är framknuten, som man får den första känslan för hur resultatet kommer att bli.  Nästa gång den känslan infinner sig, är efter de första inslagen.

Efter min smålandsväv är det skönt att ha en så okomplicerad väv som denna att vila med. Medan jag väver, kommer jag att fundera på vad jag ska ta itu med sen. Jag vill så gärna testa åtta skaft och trampor i min vävstol, det vore en utmaning. Men vad det ska bli vet jag inte. Sen är det ju den där handduken i kräpp, men då behövs tio trampor – det går ju inte i min vävstol. Trist.

En dagsbild från vävstolen.

17 juni 2010

Väv på beställning

Posted in Uncategorized tagged , , den 20:42 av Ann-Christin Lindström Larsson

Min smålandsväv är nerklippt och ett  intensiv vävperiod är över. Intensiv i den bemärkelsen att jag har fått tänka mycket, pröva många lösningar, backa och ta om och så sakteliga känna, hur jag med tiden både förstod och behärskade tekniken riktigt bra.

Nu behöver jag ta det lite lugnare, väva något som flyter på utan större ansträngning från min sida. Och då får det bli ett badlakan i lintow igen. Jag har nämligen fått en beställning. Men nej, jag väver inte för avsalu, jag har hittills inte tagit betalt för något jag vävt. Men visst är det roligt när någon, en son t ex, säger att ett badlakan skulle vara efterlängtat. Då laddar jag vävstolen igen och tar itu med den uppgiften.

Jag vet redan nu, att medan jag väver och försöker göra bra ifrån mig, kommer jag fundera på hur jag ska ge mig ut i okända marker igen. Det finns ju så oerhört mycket att lära när det gäller vävning, så många tekniker och mönster och material att utforska. Det som begränsar mig är min vävstol, den tar bara åtta trampor. Men å andra sidan – jag har aldrig vävt med åtta trampor i den, det har jag bara gjort när jag gått en kurs. Kanske blir det något åttatrampigt när badlakarna är nedklippta. Det vet jag inte än.

Så här ser det ut i vävstolen just nu. Redkammen med varpen sitter i bommen, i morgon drar vi på.

16 juni 2010

Mias väv igen

Posted in Uncategorized tagged den 21:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har berättat om min vävkompis Mias  vävprojekt. Hon vill väva ett tyg till sin pianopall efter ett mönster i boken om Johanna Brunsson. Johanna Brunsson, som i mitten av artonhundratalet tog upp kampen mot de fabriksvävda tygerna och startade vävskolor.

Nu är Mia på gång i vävstolen. Hon har dragit på varpen, svart bomull 30/2. Inslagsgarnet är svart bomull 8/4 som dessutom ska vävas tre trådar tillsammans, alltså riktigt tjockt. Mellan varje tjockt inslag kommer ett inslag med guldgult sysilke, två trådar tillsammans. Tekniken är mönstrad rips. Det kommer att bli väldigt häftigt tror jag.

Nästa moment, att knyta upp tramporna, är inte riktigt som vanligt i Mias vävstol. Hon har en variant av vävstol, som jag inte sett någon annanstans. Det är en trissvävstol, men tramporna knyts upp via trissor och snören till skaften. Jag kan inte riktigt beskriva tekniken, jag bifogar en bild på hur det ser ut. Jag var hos henne igår och läste uppknytningsordningen medan Mia satt under vävstolen och trädde snören och länkade ihop de sju tramporna med de sex skaften.  Något blev fel, trampa två var alldeles stum.  Jag lämnade Mia att lösa problemet och for hem.  Nu läser hon manualen till vävstolen och försöker komma på var felet finns. Det var en tid sedan hon satte upp en väv och hon behöver friska upp kunskaperna. Men Mia är en matematisk och tekniskt mycket begåvad person och kommer snart  att klura ut vad som blivit fel. Jag följer utvecklingen med stort intresse.

Mia  knyter fram

Guldtråd och svart bomullsgarn

Uppknytningsmekaniken

Förlagan

14 juni 2010

Nedklippt

Posted in Uncategorized tagged den 21:09 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har klippt ner min smålandsväv! En ganska långdragen historia har nu nått sin fullbordan. Det har varit lärorikt, intressant, roligt och frustrerande i en salig blandning.  Den sista biten, då jag bara vävt tuskaft med ett minimalt skäl, var inte det enklaste  momentet. Det gick bätte och bättre allt eftersom jag blev mer och mer noggrann. Jag behöver ca 43 cm enfärgat tyg men fick väva över 60 cm för att få ett sammanhängande parti, utan vävfel.  Men nu är det klart! Och nu vet jag hur man väver smålandsväv – det var ju det som var syftet med den här resan.

Det där med att klippa ner en väv är också intressant. Jag har, från de kurser jag gått, lärt mig att återställa vävstolen i ett viloläge. Skeden plockas ur bommen, skaften hängs upp i skafthållarna, eftsingarna knyts ihop och läggs i sin låda, skälspröt och bomspröt samlas in osv. Den här gången ska jag också  bunta ihop opphämtasolven i buntar om 100, de vanliga solven får vara kvar på skaften tills jag vet vad nästa väv behöver.

Allt detta pyssel, inklusive dammsugningen under vävstolen, är väldigt rogivande. Medan jag sysslar med detta, är jag i tankarna i nästa projekt, men ännu bara i ett vilsamt grundläge. Jag vet att jag om ett par dagar är igång igen, men än är det bara något som finns i mina funderingar. Jag behöver denna paus i vävningen för att ladda om. Det är därför jag, kanske mot min natur, ägnar nedmontering och städning sådan omsorg. Jag vill städa rent i tankarna också och lägga mina nyvunna erfarenheter där de hör hemma, i erfarenhetslagret.

Snart ska jag lägga ut en bild av en söt liten kudde med en framsida i smålandsväv.

11 juni 2010

Lösenordsskyddad: Vad ska det bli?

Posted in Uncategorized den 21:38 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

06 juni 2010

Efterarbetet

Posted in Uncategorized tagged , den 18:14 av Ann-Christin Lindström Larsson

När en väv är nedklippt så tar den ambitiösa väverskan/vävaren itu med efterarbetet. Fäster trådar, fållar, knyter frans, pressar etc. Dock icke jag. Jag slänger mig över nästa projekt och det nedklippta får ligga och vänta tills lusten faller på. Förr eller senare inser jag att något måste göras. Det som triggar igång mig är ofta att jag behöver få en födelsedagspresent klar, eller att jag inser att en liten duk skulle kunna vara en bra gåbortpresent.

Nu har jag gjort mina gulrandiga handdukar klara. Först tvättade jag dem för att se hur de skulle reagera på det. Varpen var en blandning av bomull och lin, vit bomullsbotten och gula linränder. Inslag vit bomull. Före tvätt var de 70×49 cm, efter tvätt och mangling 63×47, de krympte en hel del på längden. Jag fick också sträcka det gulrandiga mittpartiet eftersom linränderna drog ihop sig mer än den vita botten. Men det gör inte så mycket, de ser väldigt fräscha och tilltalande ut tycker jag.

Jag vävde, med samma garn, hängeband på bandvävstolen. Jag kanske skulle ha tvättat banden innan jag sydde på dem, men det blev inte av. För säkerhets skull gjorde jag dem generöst långa, de bubblar sig lite just nu, men det kanske ger med sig vid första tvätt.

Så småningom ska jag även  fålla mina rutiga dukar, två har jag gett bort (fållade) men de tre kvarvarande ligger väntar. Och i vävstolen finns smålandsväven fortfarande kvar, blir det regnväder i veckan så ska jag ägna mig några timmar åt den.

Här ser ni de färdiga handdukarna.

Fem handdukar blev det,

02 juni 2010

Vävspännare

Posted in Uncategorized tagged den 14:51 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har fått vänliga förfrågningar om hur det står till med min smålandsväv. Jo tack, det står relativt bra till, det går inte fort fram. Det beror dels på, att jag har fått backa några cm, eftersom jag upptäckte ett vävfel, som jag absolut inte vill skylta med. Dels är det mycket utomhusarbete just nu, så det blir inte så lång stund vid vävstolen när kvällen kommer. Men lusten finns!

Jag har lite problem med kanttrådarna, de går ofta av. Det är ju ganska tunn varp, bomull 30/2, men dessutom drar väven ihop sig väldigt mycket, så det blir ett väldigt slitage, när jag slår till.  Det är svårt att hitta en bredd i vävspännaren som fungerar. Om jag hittar ett läge som stämmer vid skeden, så är den bredden alldeles omöjlig på väven. Det går bara inte att tänja ut det vävda partiet så mycket på den här väven. Om jag dessutom låter vävspännarens taggar fästa någon halv cm in från kanten (som jag fått lära mig) händer det ofta, att trådarna brister, även om jag valt en bredd på vävspännaren, som mer liknar det vävda än bredden vid skeden. Taggarna sliter av varptrådarna tycks det. Det bästa är att låta taggarna fästa en cm in från kanten, men det innebär ju då att reducerar bredden ännu mer.

Jag undrar om det är ofrånkomligt, att den här typen av vävteknik drar ihop sig så mycket, som det gör för mig. Eller är det jag som slarvat från början, inte varit noga med att hålla ut bredden ordentligt med vävspännaren.
Jag tycker f ö att det är svårt att hitta rätt läge på spännaren, det är många hål att välja på men ändå får man kompromissa.  Kan ingen uppfinna en steglös spännare?

Så här långt har jag kommit