19 augusti 2010

Provväv

Posted in Uncategorized tagged , , , , den 13:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har ju planer på att väva handdukar i en kräppteknik och har av Åsa M fått förslag på solvnota. Hon rekommenderar mig att först göra en provväv, innan jag drar igång för fullt. Ett gott råd, som jag nu bestämt mig för att följa. Jag har varpar en bredd på ca 30 cm. Jag ha så svårt att inte ta tillvara resultatet  av det jag väver, minsta lilla fyrkant, som jag producerat på vävkurserna har blivit till något. En brödkorgsduk, en kudde, en liten julduk osv. Därför varpade jag nära två meter av lingarnet. Det kan alltid bli några disktrasor om inte annat.

Lin 16/2 blir det i varpen och jag ska testa lite olika inslag. Jag ska också pröva ett par olika skedar.  Det ska bli spännande och dessutom får jag användning för lingarnskonerna jag köpte av Växbo under vävdagarna i Forsa. Två kg (ca) för 100 kr – då har man råd att pröva sig fram 🙂

Det är en sak till som jag  funderar på medan jag väver mina lintowbadlakan. Min vävstol är 150 bred och det blir allt lite vingligt när jag väver smala vävar – som den kommande provväven. Jag skulle vilja få tag på en liten, smal vävstol. Med lite ommöblering kan jag får plats för den i vår gäststuga. Jag vill inte ha en bordsvävstol utan en helt vanlig vävstol med trampor och ordentlig slagbom, ca 70 – 80 cm bred.  Visst finns det? Jag såg en sådan på Upplandsmuseet, när man hade en utställning om ryor från Uppland. En kvinna satt och vävde på en liten gullig vävstol med fyra trampor. Den var säkert gammal men helt användbar. En sådan vill jag ha! Men var får man tag på det? På Blocket annonseras massor av vävstolar ut men inga små smala.

Jag har en bit kvar på min lintowväv, men sen blir det experiment!

Oblekt lingarn med två smala blå ränder.

Annonser

17 augusti 2010

Förebild

Posted in Uncategorized tagged den 21:35 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu är jag tillbaka efter en härlig resa i södra Sverige. Jag har träffat nästan hela den närmaste släkten.  Det var en bra avslutning på en riktigt bra sommar. Bl a besökte jag Båstad och då är ett besök på MMF-ateljén ett måste. Märta Måås Fjetterströms anda svävar över vävsalar, garnlager, utställning och färdiga produkter. Allt är så vackert och ingen annanstans blir jag så inspirerad och så övertygad om att jag valt rätt när jag köpte mig en vävstol. Det jag väver kommer aldrig att komma i närheten av det som blir till i ateljén, men det gör inget. Det är en njutning att gå omkring och betrakta de skickliga väverskorna och i de färdiga mattorna se de mest fantastiska mönster och skönt harmoniska färger. Det kommer jag ha glädje av i vinter, det är jag övertygad om. På ett eller annat sätt.

Det var fotograferingsförbud i ateljén men i Båstads kyrka ligger, naturligtvis, en Märta Måås-matta i koret. Den fotograferade jag och bifogar här nedan. Gå gärna in på www.mmf.se och njut.

Jag kom hem med ytterligare lite garn i bagaget. Om man kör genom Sjuhäradsbygden bara måste man stanna till vid någon garnbod. Här i Uppland finns det inte mycket av det slaget. Men innan det nyinköpta garnet hamnar i vävstolen måste mina towgarnsbadlakan bli klara. Det är dags att slutföra det arbetet.

04 augusti 2010

Det synliga resultatet

Posted in Uncategorized tagged , , , den 20:05 av Ann-Christin Lindström Larsson

Med hjälp av goda råd från min läsekrets på bloggen har jag nu kunnat fullborda min senaste kudde. Jag vävde tyget för ett år sedan under en vävkurs på Sätergläntan i Dalarna. Jag och min kursparhäst, Lisbet, solvade en väldigt massa varptrådar – 1500 trådar av lingarn 16/1. Inslag samma. Det som jag minns bäst är, att det dammade något otroligt, när vi vävde. Vi som vävde blev luddiga, under väven växte dammtussarna till oanade höjder. Det är svårt att tro, när man hanterar det lite styva lingarnet att linfibrer reagerar så, men så är det.  Resultatet blev väldigt vackert, ett glänsande bolstervartyg.

Nu har jag alltså, äntligen, tagit itu med halvmetern tyg och gjort en kudde med baksida av ett bomullstyg från Jobs. Innerkudden, som jag efterlyste häromdagen, är nu inköpt på Jysk (tack för tipset) och kudden är klar. Det känns väldigt roligt.

Det som blir till i vävstolen ska användas till något – inte läggas på hög. Jag träffade en gång en kvinna, som vävt väldigt mycket i sina dar. Hon var skicklig och hon hade tyckt att det var roligt att väva. Men nu hade hon helt slutat väva för, som hon sa, skåpen är ju fulla. Det var en sorglig kommentar som avslöjade ensamhet. Jag önskar, att jag hade kunnat leda henne in i ett sammanhang, där hennes produktivitet hade kommit till nytta och glädje.

Här kommer en bild på min kudde.