30 september 2010

Krympning

Posted in Uncategorized tagged , den 14:38 av Ann-Christin Lindström Larsson

Min lilla provbit vävd i kräpp är nu tvättad och manglad. Det kändes lite snopet, när det visade sig att den krympte 10 % på längd och bredd. Det kändes fel på något sätt. Är detta normalt, frågade jag mina mentorer (jag har själv helt självsvåldigt utnämnt Lisbeth G och Åsa M till det utan att fråga). Och visst, det är helt normalt för vävar med lite längre flotteringar, svarar Lisbeth. Våffelväv, stramalj, myggtjäll och droppdräll t ex.  Men säger Åsa, det är ju ändå resultatet som räknas, är jag nöjd med hur det ser ut efter tvätt? Det är ju först då väven är fullbordad.

Det gav mig en del att tänka på, och för att testa resonemanget plockade jag fram den handduk, som jag haft som inspiration. Den köpte jag i våras hos Hälsinge Linneväveri. Jag mätte den och tvättade  den i 60 grader. Jag hade en liten misstanke, att det skulle vara annorlunda med en maskinvävd produkt. Men se –  den krympte 9 % på bredden och 8 % på längden. Nästan som min väv.

Jag prövar nu vidare och nästa försök blir med bomull i inslaget, precis som man hade under medeltiden enligt Åsa. Då var bomullen dyrt och man använde den lite sparsamt. Och sen har jag nog en liten bit varp kvar, då kanske det blir lintow i inslaget, vi får se. Men först måste mitt långfinger läka. Väldigt dumt av mig att slarva med kökskniven.

Vad har jag då lärt mig så här långt? Jo, att det är bra att räkna in ordentligt med krympmån när man väver tekniker med långa flotterongar. Och – inte minst – att räkna ut procentsatser. Tack för det Gabriel 🙂

28 september 2010

Första provet klart

Posted in Uncategorized tagged den 11:07 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu har jag klippt ner min första lilla provväv. Jag har använt lingarn 16/2 i varp och inslag och sked 60/10 till den biten. Nu ska den mätas, tvättas och mätas igen.

I vävstolen har jag nu satt en sked som är 55/10 och ska skeda om, solvningen är ju klar sedan tidigare.  Jag funderar  på att  använda ett annat inslagsgarn. Vi får se. Jag vet inte om det är klokt att ta ett tunnare garn, det blir kanske inte så bra. Eller bomullsgarn? Det är väl inte så vanligt med lin i varpen och bomull i inslaget. Det motsatta – bomull i varp och lin i inslaget –  fungerar  ju.

Jag ska också gå igenom uppknytningen och underknytningen för att se om jag kan vara lite mer noggrann. Skälen för de olika tramporna skiftar lite för mycket tycker jag, även om det inte har medfört några större problem vid vävningen.

Just nu går det långsamt, för jag har skurit av en fingertopp och är ordentligt bandagerad. Lite svårt att pilla med skedning då.

Så här ser den lilla provväven ut. Det vita längst ned är bara en förväv och hör inte ihop med det andra.

18 september 2010

Steg för steg

Posted in Uncategorized tagged , , den 16:25 av Ann-Christin Lindström Larsson

Detta är såå roligt. Jag sitter vid min åtta-skafts/åtta trampsväv och funderar. Var ska man justera när ett skaft väger snett? Hur får man skaften att sänka sig optimalt? Varför sackar vissa varptrådar?  Varför har jag solvat tre trådar i rör resp en tråd i rör när det ska vara två trådar i rör? Nåja – det senaste beror på eget slarv men allt det andra hör till hur hemma man är i hantverket.

Jag funderar, justerar och kommer en bit till på väg. Jag minns min första fyrskafts kypert. Det var inte lätt. Jag låg under och justerade trampor, hängde över och justerade nickepinnar och det blev bara värre och värre. Nu fixar jag en sådan väv utan större problem och det beror på att jag lärt mig av mina misstag. Och med det i minnet misströstar jag inte utan funderar och justerar.

Jag tycker om kräpptekniken, det skimrar i linet och jag bara längtar efter att få testa det färdiga resultatet. Min väv är smal, 31 cm, det är ju en provväv. Men jag tänker ändå på en framtida funktion för det vävda resultatet. En liten fyrkant kan bli en disktrasa eller en brödkorgsduk.  Att bara lägga på hög eller samla i en pärm ligger inte riktigt för mig.

Nu gör jag en veckas uppehåll. Men när jag är tillbaka ska jag testa lite andra kvaliteter i inslaget och kanske skeda om i en annan skedtäthet. Och så ska jag sätta upp en väv i min lilla söta nya vävstol.

Ja ni ser rätt, jag har ett skedfel t v. Tre trådar i ett rör och en tråd i nästa. Men det är ju en provväv 🙂

16 september 2010

Åtta skaft

Posted in Uncategorized tagged , , den 14:32 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu står den där, vävstolen, maxad. Åtta trampor och åtta skaft och kräppväven är solvad och uppknuten. Det var pirrigt att ta de först tramptagen, skulle det fungera? Ärligt talat – jag hade inte så höga förväntningar. Jag har uppfattat en del signaler att det är kontramarsch som gäller, när man ger sig på vävar i den här tekniken.  Nu var det upp till bevis, trissen har ju varit det vanliga i svensk vävtradition, om jag inte har alldeles fel. Mitt mantra är ju ”kunde mormor så kan jag”. Men ett inser jag dock – mormor hade många, många fler år vid vävstolen, är jag någonsin kommer att uppnå. Det är ju inte till min fördel precis.

Nå, hur går det då – i min trissvävstol med åtta skaft och åtta trampor och en kräppväv? Riktigt bra! Skälet är bra, nästan på alla trampor. Åttonde trampan måste justeras på något sätt.  Solvnotan jag fick från Åsa M är väldigt bra, det blir så fint.

Men visst har jag problem och det gäller varpen. Jag har linvarp 16/2 och tänkte mig väva helt i lin. Men varpen slakar hela tiden, hur mycket jag än spänner varpen. Den slakar inte rakt över utan vissa trådar hänger under den övriga varpen. Konstigt! Jag trodde att det skulle stabiliseras när jag vävt ett stycke – men nej. Kan någon förstå varför?

Ett annat problem är att varptrådarna hakar i varandra redan vid solven. Jag tror att jag inte har något skäl, men det är alltså varptrådarna som hänger ihop och måste redas ut hela tiden. Detta är, som väl är, bara en provväv. Jag lutar åt, att när jag sätter upp den bredare väven, ska jag ha bomull i varpen och lin i inslaget. Jag hoppas att det går bättre.

Men oj så roligt det är. Allt som strular är till för att jag ska förstå, vad jag gjort för fel och förhoppningsvis inte göra samma fel nästa gång. Min vävutbildnig fortsätter helt enkelt. Att bara välja den enkla vägen är inget alternativ.

Så här ser det ut i vävstolen just nu.

Inredningen

Några inslag kräpp.

12 september 2010

Lill-vävstolen har anlänt

Posted in Uncategorized den 15:11 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu är lillan här. I torsdags for maken och jag upp till Kramfors och hämtade en 60 cm bred vävstol tillverkad av Gesta snickerifabrik. Den är så söt, om uttrycket tillåtes, och riktigt stabil. En flitig väverska, mamma till säljaren, hade använt den lilla vävstolen parallellt med ett par större vävstolar. Vävstolen har stått undanställd i dryga tretton år och varpen som fanns kvar runt garnbommen luktade damm och förpassades till soptunnan. F ö var lillan fräsch och fin och gör sig fint ute i vår gäststuga. Det enda som fattades var ett par träpluggar till solvbommen, och sådana är ju lätta att ersätta. Det följde bara med en sked, 40/10, så det blir nog läge att investera i fler framöver.

Samtidigt kom två trampor och två lattor till den stora vävstolen på posten – allt händer på en gång. Idag har jag alltså monterat ihop den lilla vävstolen och utrustat den stora vävstolen med åtta trampor och åtta skaft. Lite trevligt pyssel på söndagseftermiddagen.

Det känns lite pirrigt det där med åtta trampor och åtta skaft, jag har aldrig testat det på en trissvävstol. Men mormor kunde, så varför skulle inte jag? Det kan inte vara värre än med smålandsväven. Eller?

Frågan är var jag ska börja. Det har ju uppstått en helt ny situation, där jag kan gå mellan två vävar, det är nytt för mig. Det ska bli intressant att se hur jag kommer att tackla det. Det är ingen idé att jag fastställer några principer, sådana kommer jag omedelbart att bryta emot.

Så här ser min nya leksak ut.

02 september 2010

365 vävstolsannonser

Posted in Uncategorized tagged , , den 13:21 av Ann-Christin Lindström Larsson

När jag bestämde mig för att köpa en ny, smal vävstol la jag in en bevakning på Blocket.  Jag får nu alla annonser från hela landet, som gäller vävstolar till salu. Och nog är det det ett ganska deprimerande resultat, om man ser det utifrån vävintressesynvinkel. 365 annonser, varav flera gäller två vävstolar och två omfattar hela vävstugor, som är under avveckling. Ett tydligt mått på det dalande vävinstresset i landet. Ofta står det i texten ”som ny, nästan inte använd, varp medföljer” osv.  Några är optimister och vill ha 5-6 000 för den fina vävstolen, vilket den naturligtvis är värd, andra skriver helt kort ”bortskänkes mot avhämtning”.

Jag pratade med en av våra hemslöjdskonsulenter i Uppland, och hon var ändå optimist. Hemslöjdskonsulenterna har sett nedgången och planerar verksamhet bland ungdomar för att väcka intresset för vävning igen. ”Och”, sa hon” håll i vävstolen. För 20 år sedan fick man stå i kö för att få tag på en vävstol. Det går alltid upp och ner, vävningen kan bli populär igen”.

Jag har i alla fall, via Blocket, fått tag på en liten vävstol, 60 cm vävbredd, och ska åka och hämta den nästa vecka i Kramfors. Det blir en trevlig liten södranorrlandsresa för maken och mig. Vi passar på att besöka några andra platser också, bl a Tantmuseet i Hovra och avslutar med en Fransiskusdag i Färila.

Hemma i vävstolen drar det ihop sig till avslut och nystart. Mina badlakan är klara efter en hel del möda och klistrande av varpen. Jag har lärt mig en hel del under resans gång, bl a att inte slå till i öppet skäl, lintowvarpen slits så lätt om man gör det. Det vet de flesta av er redan, men eftersom jag lär mig väva den hårda vägen, erfarenhetsvägen, så är alla upptäckter av det här slaget välkomna.

Det blev varp över, så jag klippte av lite av varpen i vardera sidan och väver nu en mindre handduk av den varp som är kvar. Se bilden.

Inför nästa projekt håller jag på att utrusta min vävstol. Jag har bara sex trampor och sex lattor, så jag har beställt två nya av vardera sorten från AK:s snickeri i Öxabäck. De är väldigt tjänstvilliga och snickar till det man behöver. Det är tur för mig, som inte hittat något snickeri i min hembygd.

Nu ska jag bara avsluta handduksväven, klippa ner, städa bort allt linludd och avvakta försändelsen från Öxabäck. Sen blir det spännande.