15 oktober 2010

Finaste garnerna

Posted in Uncategorized den 9:35 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har roligt i mina två vävstolar. En väv är på gång i den stora vävstolen, det blir grönrandiga löpare i nialin och lin. I lilla vävstolen ska jag solva klart i dag, små tabletter i bomull och lin. Jag tycker så mycket om lin, även om jag sliter mitt hår ibland när varpen brister och trådarna hakar i varandra, lurvar upp sig och dammar.

Men som vanligt har tankarna börjat leta sig in i kommande projekt.  Ett gammalt sådant inleddes i London, när jag besökte den härliga vävbutiken  The Handweavers Studio & Gallery. Jag köpte på mig det allra finaste ullgarn för att kanske väva en halsduk eller två. Det är ett tunt fint garn i härliga färger, men det är spolat på små spolar utan annan märkning än några handskrivna krumelurer på själva spolen. Jag kan inte tolka ”krumelurerna”, kanske kan någon av er mina bloggvänner hjälpa mig.

Vad står följande för:

SHX KR  (det skulle kunna vara 5HX KR), MW, cash/wool, JR, 2/16 FC

Det är alltså fem olika beteckningar,  2/16 kan ju vara vårt 16/2, cash wool är väl cashmir, men de övriga har jag inte aning om vad det skulle kunna stå för.

Jag vill alltså väva ett par halsdukar men vet inte riktigt hur jag ta mig an det hela.  Jag har inte så mycket garn, men tänkte leka lite med rutor eller ränder i olika färger för att hushålla med garnet så långt som möjligt.  Men det återstår mycket tänkande innan jag är framme – vilken teknik, vilken sked osv. Jag är öppen för förslag 🙂

Se så vackra garner!

 

 

 

Annonser

08 oktober 2010

Igång igen

Posted in Uncategorized tagged , den 16:53 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu har jag hämtat nytt mod och gör ett mellanspel i min nya lilla Gestasvävstol, så nätt i sina mått. Bara 60 cm vävbredd.  Jag ska ta något enkelt, en tuskaftsväv i bomull, bara för att testa stabiliteten och hur det känns att väva i en så liten vävstol. Det var lite gulligt, att med makens hjälp dra på väven. Så behändigt det var.  Jag fick ta spjärn med en fot mot ena benet på vävstolen för att den inte skulle vandra iväg när varpflätan sträcktes.

Den tidigare ägaren till vävstolen var en kvinna, som förmodligen var en generation över min. Spåren efter henne och hennes tid är tydliga. Jag tillhör texsolv-generationen och har aldrig sysslat med snören av annan typ. Men i denna vävstol är alla snören av det gamla slaget, som innebär att man ska knyta upp allting. Jag inser att det blir ett onödigt krånglande, eftersom jag inte har lärt mig den rätta knytmetoden. Så nu byter jag ut alla snören från skaft, lattor och trampor till texsolv med öglor. Sprintar är jag bra på, så det får bli det i fortsättningen också.

När det gäller den stora vävstolen har jag faktiskt varpat igen. Det blir en väv i nialin 8, också det en enkel variant. Jag hade tänkt att varpa en rutig duk efter en gammal vävnota med en bomullsvarp i 24/2. Men jag är fortfarande så fumlig i en handen efter min skärskada, att jag inte trodde mig till att hålla reda på så tunna trådar med täta färgväxlingar. Jag tar det längre fram.

Och någonstans i bakhuvudet tänker jag dräll. Att testa drälltrissor skulle vara intressant. Det har jag aldrig försökt mig på.

Solvning på gång.

Här ska man knyta enligt den gamla metoden.

04 oktober 2010

Misslyckad

Posted in Uncategorized den 19:36 av Ann-Christin Lindström Larsson

Ibland måste man ge upp, idag är det en geuppdag för mig. Det är lite sorgligt, men ändå känner jag mig inte så nedslagen. Jag har alltså den sista tiden arbetat med att för första gången utrusta min vävstol med åtta trampor och åtta skaft. Dessutom har jag testat en ganska knepig teknik, kräpp med lite slätare partier i ytterkanterna. Och min första provväv blev bra, jag var stolt och glad. Sen skedade jag om i en lite grövre sked och bestämde mig för att använda bomull som inslag. Varpen är i lin. Jag ville bl a testa krympning och övrig karaktär mellan de båda proven.

Men – jag förmodar att det blev något fel, när jag skedade om. Det kan bero på att ett finger var löjligt stor p g a ett bandage, eller att kvällen var sen, eller att jag var för ivrig. Hur som helst. Inslaget på åttonde trampan band inte, det gick tillbaka i samma skäl som på trampa sju, men bara i det vänstra släta partiet, kräppartiet och det högra släta partiet fungerade.  Dessutom började linvarpen bli uttröttad, den luddade, trådarna hakade i varandra och det verkade som om de i sympati med varandra gick av på löpande band.

Nu klipper jag ner och lägger det här projektet på is ett tag. Men jag vet att det är fullt genomförbart, med noggrannhet och tålamod. Till glädjeämnena hör, att jag vid prov nr två, trots felen jag måste ha gjort vid skedningen, ändå fick jämna fina skäl, bättre än vad jag uppnådde under första provväven. Där var jag noggrann.

Nu då – vad ska nästa projekt handla om? Jag behöver något enklare att vila med, men inte för enkelt, det måste finnas någon utmaning att ta spjärn mot. Jag har en hundraårig solvnota på en rutig bomullsduk med röda, gröna, blåa, gula och vita rutor. Det är varp och inslag i bomull 24/2 och tekniken är tuskaft. Svårigheten blir att varpa rätt och att sedan väva så genomgående jämnt att rutorna blir kvadratiska och, för den delen, så även hela duken.

Jag återkommer när jag är på gång igen, men det kan dröja till början av november.