27 januari 2011

Bollnäsdräll

Posted in Uncategorized tagged den 16:02 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har fått tag på ett gammalt nummer av Hemslöjden, nr 6 1967. På den tiden var det dyrt att ha färg i en tidning, så alla bilder på vävar av olika slag är i svart/vitt. Det måste ha varit tråkigt för redaktören, som med ord måste beskriva färger och nyanser.

I den här tidningen hittade jag en julduk i bollnäsdräll. Den kommer från Bricken Gyllenhammars samlingar, står det. Bricken var tydligen en välkänd profil inom hemslöjdsrörelsen. Jag var inte så medveten om hemslöjdens göranden och låtanden på den tiden, så jag är sorgligt okunnig. Den svartvita bilden återger en duk, som ser väldigt trevlig ut och som skulle kunna läggas till i min rad av kommande projekt. Duken beskrivs så här: ”Den är julröd med vitt mönster …”

Men när jag tittar på duken och läser vävnotan, känner jag mig ännu mer sorgligt okunnig. Solvnotan är handritad och ganska gnetig, man får nästan använda lupp för att se hur det ska vara. Varpen är rött bomullsgarn i flera nyanser (inga färgnummer, man tar tydligen vad man har). Inslaget bekrivs så här:

  • Till botten rött bomullsgarn 16/2.
  • Till mönster 1/2 bl och rött lingarn 12.

Hur man växlar mellan halvblekt och rött framgår inte och eftersom bilden inte är i färg har man obetydlig ledning av den.

Det är fyra skaft och fyra trampor, men inga tuskaftstrampor, borde det inte finnas det? Väver man inte botten i tuskaft?

Jag har sååå långt kvar på min upptäcktresa i vävvärlden!

Så här ser duken, resp. solvnotan ut.

Annonser

25 januari 2011

Vävprogram på dator

Posted in Uncategorized tagged den 16:26 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu har jag varit på kurs i två fullmatade dagar. Jag och vävkamraten Mia åkte till Karlstad där Värmland-Dalsvävarna (www.riksvav.se/varmland-dalsvavarna) inbjudit till kurs i WeavePoint. Åsa Martinsson och Martin Eriksson, som är återförsäljare av programmet och dessutom ser till att det översätts på ren vävsvenska, var där och instruerade.

Med hjälp av programmet skapar man vävnotor allt utifrån de önskemål man har. Man väljer antal skaft och trampor, teknik, färger osv. Och – det är det som är så fascinerande – man kan blixtsnabbt göra förändringar i uppknytning, varp- och inslagsfärger osv. För att man ska få en uppfattning hur det vävda resultatet kommer att te sig, kan programmet dessutom simulera en färdig väv, om man så vill.

Jag upptäckte, naturligtvis, att mina vävteoretiska kunskaper är bristfälliga, men att jag har god hjälp av programmet för att förkovra mig. Men jag inser, att det inte ersätter konventionell utbildning för dem som vill fördjupa sig ordentligt i teorin. Men även för dem tror jag att WeavePoint kan vara ett bra redskap. Att för hand testa tio olika färgställningar är en dryg uppgift med papper, penna och rutpapper. I datorprogrammet går det som sagt väldigt fort.

Min egen aha-upplevelse var att man med små förändringar, i kypert t ex, får så vitt skilda resultat. Det har jag i och för sig redan sett exempel på i vävmagasin och vävlitteratur, men att få det så tydligt demonstrerat, som det blir i datorn, det gör skillnad. Den halsduk jag tänker väva framöver kommer att få ett helt annat utseende än jag tidigare planerat. Nu är tiden inne för lite experiment!

Lite synd är det att WeavePoint bara finns för pc. Jag och Mia har varit tvungna att installera Windows på våra macar och känns onödigt, eftersom vi aldrig någonsin annars har behov av det. Men detta till trots hade vi en väldigt trevlig och innehållsrik helg i Karlstad.

14 januari 2011

Färger

Posted in Uncategorized den 17:28 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det är märkligt detta med färger, men jag har aldrig riktigt velat sätta mig in i hur olika färger spelar mot varandra. Jag tycker nog inte att jag tillräckligt bra färgsinne för det. Jag läste i en bok om Märta Måås Fjetterström att hon kände lite åt det hållet också, därmed alla andra likheter uteslutna 🙂 Jag vet vad jag tycker om och håller mig oftast till det och det fungerar ju i regel.

Den första vävkursen jag gick inleddes med att vi skulle titta på en mängd vykort och sedan välja något favoritmotiv och låta oss inspireras av det, när vi sedan med vattenfärger målade en randning.  Flera av de andra i kursen brassade på med starka färger och vågade nyanskrockar, mitt resultat var betydligt blekare och, anar jag många tyckte, beskedligare. Det må vara hur som helst med det, jag lutar nog mest åt den lugnare färgskalan. Jag beundrar gärna andras mer kraftfullare färgval – men frestas sällan att anamma detta för egen del.

Men – det var dit jag ville komma – det är märkligt hur en väv kan ändra karaktär, om man byter färger. Det är som om också mönstret blir nytt. Detta skulle jag vilja utforska mer och det är en av anledningarna till, att jag köpte min lilla smala vävstol. I den kan jag kosta på mig att testa både garnkvalitet och färgställningar, blir det tokigt så har jag ju inte offrat särskilt mycket varp för det.

Jag har vävt mitt ”åklä”, daldrällsväven, i blått och rött. Nu har jag bytt färger och väver samma dräll i mörkgrått och vitt. Det blir klassiskt snyggt och kommer att göra sig fint mot en lammfäll. Det känns som om jag har en helt ny väv uppe, det är ju det där med färgernas påverkan. Och jag hoppas att det blir en liten bit varp kvar när den grå väven är färdig, då ska jag testa grönt.

Här kommer daldrällen i blått (publicerat 4 dec) och i grått.

10 januari 2011

Nytt vävår

Posted in Uncategorized tagged den 19:19 av Ann-Christin Lindström Larsson

Så blev det då vardag igen. Mitt senaste blogginlägg skrev jag 4 dec och sedan dess har jag ägnat mig åt städning, bakning, julklappsbestyr och mycket annat. Huset har fyllts av barn och barnbarn  i en ständig ström och det har varit väldigt roligt. Såväl min stora vävstol som den lilla nykomlingen har delat rum med gästerna, så att väva har det inte varit tal om. Men nu är allt tillbaka till det normala.

Idag satte jag mig vid min daldräll, det som ska bli ett ”åklä” – ett fälltäcke. Och inte kom jag ihåg hur jag skulle göra, det var tomt i huvudet. Jag tittade på mina tre skyttlar, på det redan vävda och även på de fem tramporna utan att ens få den minsta idé om hur jag skulle sätta igång. Det kändes oerhört genant.

Nåja – en titt i vävnotan och sen var jag på gång igen. Men – nu blev jag så ivrig, att jag dundrade iväg utan hänsyn till de tunna varptrådarna. Inom loppet av två minuter hade jag fått två varptrådar att brista, mitt i väven. Förmodligen för att jag skjutade iväg skytteln snett uppåt i stället för vågrätt längs varpen.

Nu tar jag det lugnt och inser att det inte ska ta så många timmar innan jag vävt den bit av väven, som jag själv ska använda. Resten har svärdotter A-K tingat men i en annan färgställning. Det ska bli roligt att jämföra de båda vävarna så småningom. Eller säger man vävnader?

Jag börjar få lite beställningar, mest av familjen, och det känns bra. Jag vill inte bara väva för att lägga i de egna skåpen, det skulle kännas ganska hämmande. Skåpen blir ju fulla. Därför blir jag väldigt uppmuntrad när jag får en försynt beställning. ”Om du har tid och lust…” Bl a ska jag väva några dynor till en bänk i  A&M:s londonhem, men vet ännu inte hur de ska se ut. För att ge dem lite idéer om hur det skulle kunna se ut fick de några miniatyrkuddar i julklapp.

Så här ser miniatyrerna ut. Visst är de ganska gulliga.