27 januari 2011
Bollnäsdräll
Jag har fått tag på ett gammalt nummer av Hemslöjden, nr 6 1967. På den tiden var det dyrt att ha färg i en tidning, så alla bilder på vävar av olika slag är i svart/vitt. Det måste ha varit tråkigt för redaktören, som med ord måste beskriva färger och nyanser.
I den här tidningen hittade jag en julduk i bollnäsdräll. Den kommer från Bricken Gyllenhammars samlingar, står det. Bricken var tydligen en välkänd profil inom hemslöjdsrörelsen. Jag var inte så medveten om hemslöjdens göranden och låtanden på den tiden, så jag är sorgligt okunnig. Den svartvita bilden återger en duk, som ser väldigt trevlig ut och som skulle kunna läggas till i min rad av kommande projekt. Duken beskrivs så här: ”Den är julröd med vitt mönster …”
Men när jag tittar på duken och läser vävnotan, känner jag mig ännu mer sorgligt okunnig. Solvnotan är handritad och ganska gnetig, man får nästan använda lupp för att se hur det ska vara. Varpen är rött bomullsgarn i flera nyanser (inga färgnummer, man tar tydligen vad man har). Inslaget bekrivs så här:
- Till botten rött bomullsgarn 16/2.
- Till mönster 1/2 bl och rött lingarn 12.
Hur man växlar mellan halvblekt och rött framgår inte och eftersom bilden inte är i färg har man obetydlig ledning av den.
Det är fyra skaft och fyra trampor, men inga tuskaftstrampor, borde det inte finnas det? Väver man inte botten i tuskaft?
Jag har sååå långt kvar på min upptäcktresa i vävvärlden!
Så här ser duken, resp. solvnotan ut.
Ankis vävblogg 
Birgitta said,
27 januari 2011 den 16:56
Hej Anki! Nu har du ett gyllene tillfälle att testa dina kunskaper på datan.
Solva den enligt vävnotan och gör uppknytning och fyll i trampordningen som på bilden. Om det ska vara tuskaftstrampor också lägger du till två trampor. Lycka till i dina nya vävprojekt.
Kram Birgitta
Åsa said,
28 januari 2011 den 8:38
Visst är det en tuskaftsbotten. Troligen har man dubbeltrampat för tuskaften, men du kan ju lägga till två trampor för tuskaften. Det ser ut som om man dubbeltrampat även för mönstret. Det röda inslaget bör vara för botten och det vita för inslaget.
Bra övning med vävprogrammet. Här kan det underlätta att placera om solvnotan och rita av precis som det står i vävnotan. Börja med en liten del av solvningen och sök dig fram till mönster och bindning.
Ann-Christin Lindström Larsson said,
28 januari 2011 den 19:17
Hej Åsa och Birgitta
Detta blir en verklig test av hur jag begripit WeavePoint 🙂
Tuskafttrampor får det blir, men jag blev lite konfunderad av det du Åsa sa att man också dubbeltrampat för mönstret. Jag har en känsla av att jag här närmar mig en svårighetsgrad som är lite för hög för mig. Just nu i alla fall. Men jag ska göra ett försök med WeavePoint endera dagen.
Åsa said,
28 januari 2011 den 21:51
Jag tyckte mig se lite dubbla streck i trampordningen. Välj dubbeltrampning i Inställningar|vävstol och rita av precis som trampordningen och uppknytningen ser ut. När du sedan väljer enkeltrampning igen så ritar programmet om det. Lycka till.
Kerstin på Spinnhuset said,
29 januari 2011 den 14:23
Jo, man dubbeltrampar för alla inslag. – När det står två (eller tre) markeringar på samma rad, skall båda (alla tre) tramporna trampas ned.
Lite lustigt (tycker jag, alltså…) är att man egentligen inte väver en tuskaftsbotten – det är den ena ”mönstertrampan” och den ena tuskaften i det första tramppartiet; den andra ”mönstertrampan” och den andra tuskaften i det andra tramppartiet.
Så underbart att inga färgnummer anges! (Dessutom blir nästan *allt* ”enfärgat” bättre om man blandar nyanser i varpen – ja, tycker just jag, då…)
Ann-Christin Lindström Larsson said,
29 januari 2011 den 18:19
Oj Kerstin. Nu blir det ännu snurrigare – för mig. Och samtidigt växer min beundran för vävtraditionens alla duktiga utövare. Detta med dubbeltrampning har jag aldrig ägnat mig åt och kanske hoppas jag att komma runt det på något vis. Framför allt behöver jag guidning i att läsa solvnota och trampning. Men allt detta ger mig ändå ännu större övertygelse att jag måste lära mig mer.
Kerstin på Spinnhuset said,
30 januari 2011 den 18:26
Jag har en bekant som *aldrig* knyter mer än en trampa/skaft (4 skaft, förståss – annars går det lätt åt för många fötter 😀 ) – hon säger att ”det känns som FUSK om inte båda fötterna är igång hela tiden”!