17 februari 2011

Sorgligt

Posted in Uncategorized den 19:31 av Ann-Christin Lindström Larsson

Ja, så har det hänt. Jag kommer antagligen att klippa ner en väv efter ca 20 cm färdig väv. Jag skrev häromleden om att jag varpat och haft bekymmer med att göra nystan av lingarnet. Men se, det var bara början på mina bekymmer.

Jag skulle väva en dräll och skickade glatt iväg en beställning på drälltrissor. Nu skulle det ske, dräll har jag alltid längtat efter att väva. Jag hade en vävnota som jag tänkte följa, och den hade jag studerat  ganska ordentligt. Men visade det sig  –  utan att riktigt förstå. Natten efter det att mina drälltrissor anlänt, låg jag och tänkte på uppsättningen och  insåg plötsligt något väsentligt. Drälltrissor förutsätter motsatsuppknytning, men den vävnota jag såg framför mig i minnet var annorlunda. På skaft 5-8 var det mycket riktigt motsatsuppknytning men inte skaft 1-4. Suck.

Men jag kämpade tappert vidare, det fick bli nickepinnar och lunor. Jag knöt fram och knöt upp och knöt under och började väva. Det blir inte bra, det är närmast katastrof. Linvapen går av, men det kan jag nog hantera med våta handdukar och andra tricks, men skaften vinglar och jag måste hela tiden med handkraft hjälpa till med att sänka vissa av dem. Varptrådarna hakar i varandra och det röda garnet liksom tänjer ut sig. Jag har två smala röda ränder och de är varpade tillsammans med det oblekta. De röda trådarna uppför sig som om de var för långa, de slakar hela tiden. Och när trådarna slakar blir det problem med inslaget, skytteln vet inte riktigt vad som är upp och ner i skälet.

Jag tror inte att jag utsätter mig för stressen att genomföra det här projektet. Det ska ju vara roligt att väva! Jag har andra idéer på gång och det är bara att bita i det sura äpplet och förpassa den här varpen till soptunnan. Men dräll kommer jag att väva, snart hoppas jag.

6 kommentarer »

  1. Anne Mårtensson said,

    Hej Anki.
    Dina erfarenheter låter tråkiga men släng inte varpen. Försök att nysta upp den på en granvinda eller varpa. Länka sedan ner den bit för bit och gör strängarn av den. Detta kan du slå in i en liten gåsögon matta (?) i mattvarp eller som det tjocka inslaget i en snygg rips.
    Kram Anne

  2. Vilken bra ide Anne. Tack för tipset, så ska jag göra! Då blir det ju någon nytta med eländet.

  3. Lek med din solvning istället! (Enklast i ett datorprogram – men det har du ju, har jag för mig?)
    Vad händer om du gör en drälltrissevänlig (motsats-) uppknytning?

  4. Hej Kerstin, du utmanar mig och det känns inspirerande.
    Innan jag klipper ner ska jag göra som du säger, leka lite i weavepoint. Men jag vet inte om det löser problemet med de sackande röda varptrådarna. Jag kanske ska dra ut dem och skeda om yttertrådarna (den röda randen ligger ca 1 dm in på var sida). Då blir det en enfärgad löpare men det kan ju bli vackert ändå.

  5. Om det bara är i början (det vet man inte förrän senare…) kan man med hjälp av knappnålar sträcka upp de slackande trådarna. (Knappnålarna sätts i tyget du redan vävt).
    Annat trick: trä en pinne (bomspröt?) under de slackande trådarna, putta ned alltihopa till nederkant på varpbommen, Häng sen nå’t lagom på pinnen, så sträcks alla ränderna samtidigt.
    Mindre elegant (tycker jag, då…): tag en s-krok för var rand, häng som ovan, en vikt på var krok.

  6. Solbritt said,

    Man kan också hänga upp skaften i öglor av knapphålsresår för att de inte ska vingla.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: