18 mars 2011
Resultat
Så är den då klar min linnelöpare, det har stundtals varit lite kämpigt men vad gör det nu. Nu ligger den manglad och fin och vilar sig utsträckt på soffan. Vi vilar oss från varandra, kan man nog påstå.
Det har varit ännu en spännande resa, och under resans gång har jag då och då lite uppgivet tänkt, att nästa väv blir tuskaft, två trampor och bomull 16/2 i både varp och inslag. Nu är jag inte lika säker på det, det är så utmanande att testa något oprövat. Vi får se hur det blir, jag är inte riktigt klar på hur jag ska gå vidare. Under tiden har jag ju min väv på den lilla vävstolen att meditera vid.
Jag har tre sätt att planera mina vävar. Jag har en stor hög gamla Vävmagasinet, där hittar jag mycket intressant. (Men hemvävda herrvästar från 70-talet går jag inte på). Jag får ibland önskemål från den närmaste kretsen, beställningar på något man skulle vilja ha. Det är väldigt inspirerande. Slutligen tittar jag in i mitt förråd av garner och tänker, som den småländska jag är, att detta måste användas. Och det är nog det mest spännande och svåraste.
I det läget är jag nu, planeringsstadiet och det är inte det minst roliga. Jag ser också fram emot vävmässan i Borås i september. Där finns det inspiration att hämta, var så säker.
Här är min löpare.
Birgitta said,
18 mars 2011 den 16:50
Så fin din linnelöpare blev. Den kan du vara riktigt nöjd med.
Kram Birgitta
Ann-Christin Lindström Larsson said,
18 mars 2011 den 17:01
Tack!
Miarasch said,
18 mars 2011 den 16:52
Åh så fin. Tack för semmelsnacket. Det värmde!!!
Solbritt said,
19 mars 2011 den 9:22
Den blev jättefin
http://www.kulturarvet.blogspot.com
Ann-Christin Lindström Larsson said,
19 mars 2011 den 12:26
Tack för din uppmuntran!
Anki
Kerstin på Spinnhuset said,
19 mars 2011 den 11:53
Stilig!
– skulle väl svarat på detdär om bordsmanglar: jo, åtminstone den gamla typer med stativ av gjutjärn med en fjäder att reglera trycket fungerar utmärkt. De är ju inte precis ”bärbara”, men tar inte mycket plats. På mina två kan man definitivt få högre tryck än med min elektriska mangel.
Ann-Christin Lindström Larsson said,
19 mars 2011 den 12:28
Är det verkligen en ”bordsmangel” du talar om, inte en som står på golvet. Jag hade en sån en gång men var tvungen att lämna den när jag flyttade.
Jag förmodar att dessa gamla manglar gå att få tag på utan större kostnad. Det är väl typiskt sånt efterlevande gör sig av med när de röjer efter farmor 🙂
Kerstin på Spinnhuset said,
22 mars 2011 den 9:09
Ja, den är för att ställa på ett bord – annars får man problem… Den finns avbildad och beskriven på min blogg
Lisbeth Granberg said,
20 mars 2011 den 19:57
Mycket fin. Den kan du känna dig helt nöjd med.