15 maj 2011

Våfflor

Posted in Uncategorized tagged den 12:39 av Ann-Christin Lindström Larsson

Mitt våfflade badlakan är klart. Det var tänkt som en 50-årspresent, men det var med nöd och näppe jag fick det klar. Jag tyckte att jag hade gott om garn, men 12 cm  från fullbordan var garnet slut och bara två veckor kvar. Det var nialin från Holma-Hälsingland och jag skyndade mig att beställa från en garnbutik på nätet. Det hände ingenting och ingenting. Fem dagar före 50-årskalaset klagade jag min nöd för min vän Mia. Hon har egen liten garnfirma, genom vilken hon då och då inhandlar garn från Holma-H.  Hon mailade genast upp en beställning till Holma. Två dagar senare kunde hon leverera garnet över en kopp kaffe på Landings konditori i Uppsala. Badlakanet blev färdigvävt samma kväll, fållat och tvättat nästa dag. Medan det torkade vävde jag ett hängeband på bandvävstolen. Nu är det överlämnat.

Men det är otroligt vilken garnkrävande teknik våffelbindning är, det fullkomligt slukar inslagsgarn. Och vad mer är – så otroligt väven drar ihop sig vid tvätt. Av förklarliga skäl förstås, det ska ju bli ”våffligt”. Men det är lite svårt att tänka sig resultatet när man sätter upp väven, om man inte är så hemmastadd i just denna bindning. Jag satte upp en 85 cm bred väv. Efter nedklippning var var väven 79 x 142 cm, redan nu hade den alltså krympt 6 cm på bredden. Efter tvätt var den 65 x 119 cm.

I min lilla vävstol har jag verkligen ställt till det för mig. Vävstolen är liten och nätt, men det fanns plats för två extratrampor, som den nu är utrustad med. Jag har också monterat i två lattor och solvat en väv på sex skaft. Så långt är allt gott och väl. Men – och detta borde jag ju ha räknat ut – vävstolen är så låg, att mellanrummet mellan överskaft och solvstången är för litet för att få plats med lunorna, som behövs för sex-skaftupphängning. Ridå!

Men jag har inte tänkt ge mig. Jag har lagt två klossar med hål för trädpluggen, som fäster solvstången vid vävstolens gavlar, mellan gavlarna och solvstången. Då fick jag ett par cm till på höjden, men det räcker inte. Jag måste ha högre klossar. Frågan är om de kommer att sitta kvar när jag börjar väva. Jag vill ju inte limma fast dem utan ha möjlighet att ta bort dem, när de inte behövs. Det ska gå på något sätt. Men varför är lunorna så otymliga? De kunde ju ha varit betydligt mindre utan att det hade gjort något. Finns det inte mindre att få tag på?

Det är en spännande sysselsättning det här med vävning, idel nya hinder som ska lösas och oanade resultat att både fundera på och hänföras över.

Otvättade ”våfflor”

Tvättade ”våfflor”

Färdig handduk

5 kommentarer »

  1. bacillen said,

    En våffelhandduk från dig är den finaste presenten!!

  2. Birgitta said,

    Hej! Jag tror det finns lite olika lunor. Sätt fast klossarna med en tving, så är det ingen åverkan på vävstolen.
    Ditt våffelbadlakan är fint och det är helt i sin ordning att det krymper så mycket vid tvätt.
    Ha det så gott.
    Kram Birgitta

  3. Ingegerd said,

    Så snyggt, har fått lust att väva och kom att tänka på våffelvävda handdukar. Har en del garn här i sommarstugan, men inte någon bra beskrivning. Tänkte mig Cottolin/bommulsgarn 8/2 har du lust att ge mig en vävnota?

    Ingegerd, info@ingegerd.net


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: