13 juli 2011

Fem skaft

Posted in Uncategorized den 20:41 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det fungerar! Jag har laddat min vävstol med fem skaft och bundit upp med lunor. Och det fungerar! Det är märkligt hur roligt allt blir, hur förnöjsam jag känner mig och hur kreativiteten får sig en skjuts. Det behövs inget mer än ett bra skäl för att en väverska ska känna arbetsglädje :-).

Det ska bli kuddar eller dynor av min pågående väv. Varpen kommer att räcka till fyra-fem olika mönstringar och kvaliteter, om jag utgår från att använda annat tyg till baksidorna. Jag tänker bara använda de garner jag har, ull och lin, och försöka hitta bra randningar. Det är det svåraste eftersom jag inte är tillräckligt randig i fantasin, så jag får leta efter inspiration.

Så här ser det ut just nu och jag tycker att det är vackert, trots att satinen vävs med baksidan upp. Jag har bara vävt den första randen, men färgsättningen syns. Grönt och oblekt – det tilltalar mig.  Baksidan till den kudden vet jag redan hur den ska bli. Jag har ett tyg i samma färgställning, som jag köpte på en marknad i Frankrike, då jag och vävkamrat Mia var på kurs hos Eva Lagercrantz i Rieublanquet  för ett antal år sedan. Kursen, som Eva genomförde trots att vi bara var två deltagare, var en väldigt härlig upplevelse, som jag gärna rekommenderar.

Annonser

08 juli 2011

På väg igen

Posted in Uncategorized den 14:29 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu har jag övergivit den icke-fungerande metoden att knyta upp fem skaft. I nästa försök är det lunor som gäller och lunor har jag nu tillgång till. Men vädret är varmt och skönt, sommaren kräver sitt av lata dagar. När nästa gråmulna dag kommer ska jag ta tag i väven igen. Till dess ska jag fundera på randning och färger, hämta inspiration lite här och där. Dessutom ska jag fortsätta med förra sommarens pensum, att klippa mattrasor. Den närmar sig nämligen – mattväven.Det är fyra år sedan sist.

 

07 juli 2011

Fem skaft

Posted in Uncategorized den 15:19 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu är det dags igen, jag har kört fast. Jag har solvat och skedat min fem skafts satinväv och tänkte glad i hågen sätta igång med överbindningen. Fem skaft, hur ser överbindningen ut? Jag rådfrågade Laila Lundell och insåg att detta har jag aldrig gjort förut. Jag har vävt den här väven tidigare, men det var på en kurs och då var det i en färdiguppsatt väv.

Enligt läroboken behövs extra trissor för att få till det och sådana hade jag bland mina pinaler. Jag tittade på teckningen i Laila Lundellboken, tittade också i en väldigt gammal lärobok i vävning från LT-förlaget och gjorde sen som jag tror att det ska vara. När jag knutit upp tramporna lättade jag på skafthållarna och  – katastrof! Skaft ett for rakt upp och övriga skaft sjönk långt ned i vävstolen innandöme. Så här har jag gjort  – skaft två, tre, fyra och fem är uppbundna med nickepinnar, som  knutits över en liten trissa. Den lilla trissans upphängningssnöre går via den vanlig trissan uppe vid solvstången och  rakt ner till  skaft ett.  Så ser det ut på bilden.

Uppenbarligen har jag gjort fel men hur då? Jag tog fram ”Vävboken” av Mariana Eriksson, Gunnel  Gustavsson och Kerstin Lovallius. Där, tror jag, anbefalls lunor och nickepinnar. Problemet är att mina enda lunor använder jag i min lilla vävstol just nu. Det hade alltså varit bra om Laila Lundell-lösningen hade fungerat.

Jag vet att många förordar kontramarch men jag vill så gärna utforska trissvävstolen alla möjligheter.

Så här ser det ut i vävstolen.

06 juli 2011

Vävning på halvfart

Posted in Uncategorized den 11:42 av Ann-Christin Lindström Larsson

I maj klippte jag ner mina våffelbadlakan och sedan dess har det varit väldigt trögt med vävandet. Dels beroende på att jag varit i både Venedig och London, med allt vad det inneburit med förberedelser. Vi har också haft gäster, så att både vävrummet inne i huset och ute i stugan, där min lilla vävstol står, har varit ockuperade. Men det har ju varit välkomna och efterlängtade gäster så det är ”lugnt”, som barnen säger.

Ute i stugan väver jag, sporadiskt, på min halsduk av garn jag köpt i London. Det blir vackert, 6-skafts kypert, men jag tänkte lite tokigt, när jag ritade upp mönstret i WeavePoint. De små gåsögonliknande fyrkanterna blir så små, så små, garnet är ju så tunt. Jag hade nog tänkt mig större rutor, men inser att jag, igen, fått mig en läxa. Nåja, det blir vackert på det här viset också, men jag har nog för lite garn, det kommer bli en mycket kort halsduk. Jag får väl göra om den till en docksängsfilt eller något annat pyttigt.

I förrgår började jag solva en 5-skafts satin. Varpen består av oblekt bomull 30/2 och till inslagen ska jag använda ull. Jag har så många enstaka härvor av vackra entrådiga ullgarner och jag tror att det kommer bli flera stycken vackra kuddvar eller dynor. Jag har redan fått beställning på två och i dem är färgerna givna, men sen ska jag leka. Men först väntar skedningen.

Av min svärdotter, som är utbildad vävare men befinner sig i ett skede av liven där småknattarna runt henne inte lämnar utrymme för stunder vid en vävstol, fick jag en varpfläta. Det berättade jag om i maj. Men nu har jag också fått garn, bl a flera härvor oblekt lin och växtfärgat ullgarn, klippta mattrasor och en hel del annat. Det har varit väldigt roligt att dyka ner i kassarna och upptäcka vad det är jag fått. Bland garner  och trasor låg flera skyttlar, två spolmaskiner och några små tingestar med upprullat garn på. Små skyttlar? Jag skickar med en bild och om någon av er känner igen de små söta sakerna, kan ni väl berätta för mig vad man använder dem till.

Efter dagens kaffekalas i trädgården ska jag återgå till skedningen.

Glad sommar.

De små grejerna är 9 cm långa.

Dagsläget.