31 augusti 2011

Vem vet något om Henning

Posted in Uncategorized den 20:51 av Ann-Christin Lindström Larsson

Den här frågan har kommit bland kommentarerna till min blogg och jag vidarebefordrar den till mina läsare.

” En fråga rakt ut i luften till ett gäng som verkar ha kunskap. Jag har fått tag i en bandvävstol av ett annorlunda slag, Henning heter den och maken till trasslig typ har jag aldrig träffat. Nu har jag rett ut det mesta men har aldrig vävt med sex separata skaft med mönstertrådar. Är det någon som vet något om Henning och/eller var jag kan få tag på någon form av bruksanvisning.  Henning kan beskådas på: http://livsrummet.blogspot.com.”

Själv funderade jag i början av sommaren på att köpa en vacker bandvävstol på en loppis i närheten. Den var dalablå, var snyggt svarvad och hade en trampa. Den bandvävstol jag har är betydligt enklare och jag blev inte riktigt klar över hur den blå vävstolen fungerade, så jag sökte i den referenslitteratur jag har tillgänglig i mina hyllor. Det visade sig att det var en Leksandsvävstol och jag insåg att den tekniken utgjorde en överkurs för mig, så jag köpte den inte. Jag har mycket annat jag först måste lära mig. Nog ska man spänna sin båge, men jag tror att man ska vara realist också. Tiden räcker inte till för hur många projekt som helst.

Annonser

25 augusti 2011

Stadtrådar

Posted in Uncategorized tagged den 15:04 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag väntar på beställt garn, så att jag ska kunna fortsätta med min kuddvarsväv. Under tiden tar jag ett tag igen med min halsduksväv på den lilla vävstolen. Väven är fin, jag tror att det blir en vacker halsduk när den är pressad och klar.

Jag har ju haft en del funderingar kring kanterna på den handduk jag köpte på loppis häromveckan. Det ligger lösa trådar utmed kanten och jag trodde att det var inslagstrådar som löpte där. (Gåsöga) Men med Kerstins hjälp har jag förstått, att det är stadtråden som inte binder varje varv när man väver kypert, och därför ligger utmed kanten i små täta öglor. Och tänk, bums fick jag användning för den insikten när jag granskade min halsduksväv. Även där ligger det lösa stadtrådar utmed kanten, eftersom jag väver i en kypertvariant. Jag har nog känt till detta rent teoretiskt, men det är först när man kämpar med det i verkligheten, som det verkligen fastnar och blir till en användbar kunskap.

Halsduksväven är en ganska gles väv helt i ull, och jag får tänka mig för när jag slår till. Slå till förresten, det är absolut inget vävstolsdunkande det är frågan om. Tvärtom, försiktigt föser jag inslaget och stoppar i tid så att det blir ett litet, litet avstånd till det förra inslaget. Det tar en stund att växla om till en sådan teknik, om man kommer direkt från en stadigare väv. Men när det väl börjar fungera, är det väldigt rogivande tycker jag. Det blir nästa en meditativ, repeterande rörelse när man lugnt och eftertänksam ser till att tråden lägger sig rätt.

Just nu ser det glest ut, när jag betraktar det vävda. Men jag vet att när jag klippt ned halsduken ska jag försiktigt tvätta den och sedan pressa den när den är våt. Pressningen kan kännas ganska obarmhärtig, men så fint det blir. Ulltrådarna hakar i varandra lite lagom och ytan blir glänsande och vacker. Jag minns första gången jag gjorde det, att jag led alla kval innan jag vågade sänka strykjärnet – nu blir allt förstört tänkte jag. Men blev väldigt förvånad och glad när jag såg resultatet.

Råden om pressningen fick jag för ett antal år sedan, när jag var med på en, nu avsomnad, chat för vävare. En halsduk jag vävt skulle ”dampas” stod det i beskrivningen. Och jag visste inte vad det var utan frågande på chatten. Svaren har jag sparat och har då och då anledning att läsa igenom för att uppdatera mig. Tack för den kunskapsförmedlingen vilka det nu var som stod för den.

Här ett par bilder på den röda väven.

16 augusti 2011

Lundagarn

Posted in Uncategorized den 13:32 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag fick ett intressant svar från Anne angående gåsögehandduken. Hon berättar att man mitt i ”ögonvändningen” ska ta av tråden, fästa och börja med nästa inlag från motsatt håll. Väverskan har inte orkat göra alla fästningar utan väver med två skyttlar och låter det bli små öglor i ytterkanten. Detta var nytt för mig och jag förstår inte riktigt varför det ska vara så, men det är roligt att veta. Och nu vet jag.

Men när det gäller min pågående väv, så har jag ettt nytt problem och det skäms jag för. Jag väver alltså kuddvar i satängbindning, bomullsvarp 30/2 och ullinslag. Jag hade 1-trådigt naturvitt ullgarn med okänt ursprung i ett nystan och det blev riktigt bra. Men – det räckte inte! Jag trodde att jag hade en hel härva till, men det var inte samma kvalitet. Jag har kollat alla min garnprover från div garnleverantörer och kommit fram till, att det jag använt måste ha varit Lundagarn. Lundagarn har utgått ur sortimentet och är nu ersatt av Fårögarn, som tyvärr är en aning, aning grövre. Fårögarn har jag i mitt garnlaget men, som sagt, det är grövre och det kommer att märkas om jag ersätter Lundagarnet med det mitt i väven.

Suck! Jag har sökt på webben, letat hos alla garnleverantörer, ringt och t o m kollat på Blocket och Tradera – men inget Lundagarn. Jag skulle önska att det fanns en vävsajt där man kunde efterlysa garn. Jag antar att det finns vävare som har både det ena och det andra i sina hyllor, som de skulle kunna tänka sig att avyttra. Som t ex Lundagarn.

Nu tröstar jag mig ett tag i min lilla vävstol och försöker få den röda vackra halsduken klar.

Så här såg det ut när garnet tog slut (oavsiktligt rim)

 

14 augusti 2011

Gåsöga

Posted in Uncategorized tagged den 17:50 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har varit på utflykt till Nynäshamn. Trevlig stad och vackra omgivningar kan jag meddela er som inte varit där. Jag tittade in i en liten bod vid hamnen, där man sålde antikt och kuriosa. Där fann jag en kökshandduk som var väldigt fin. Den var märkt MS och vävd av den person som ägt handduken, berättade bodens ägarinna. Jag köpte handduken för 20 kr för att titta närmare på den och kanske väva något liknande själv.

Handduken är vävd i gåsögon, om jag inte har alldeles fel och väverskan har lyckat pricka in två fina röda gåsögonrader i nederdelen av handduken med enkla röda ränder mellan dem. Motsvarande rand i överkant är inte lika pricksäker, men snygg ändå. När jag granskade kanterna såg jag att det ligger en dubbelspolad tråd i öglor utefter ytterkanten.  Med jämna mellanrum, rakt igenom gåsögonens mitt, går alltså en lite tjockare tråd. Varför i allsindar har hon gjort så? Om motsvarande dubblering av tråden återfinns i varpen kan jag inte se. Handduken är vältvättade och manglad och jag klarar inte av att analysera varpen.

Om någon har en idé om varför det är så här så tar jag tacksamt emot förklaringar.

Så hrä der det ut.

 

01 augusti 2011

Upphängning

Posted in Uncategorized den 19:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har fått en fråga om hur jag fixat mina fem skaft och därför lägger jag ut en bild på det. Svaret har gått direkt till Helen.

Just nu har jag inte tid att väva, jag har andra åtaganden som kräver sin tid. Men det gör att jag i tankarna planerar höstens vävande. Först är det kuddvaren och sen blir det nog trasmattor. En av sönerna behöver en matta och det är ju alltid roligt att väva på beställning. Men efter det tvekar jag. Jag har i ett vävmagasin sett en matta i jute, en rekonstruerad missionshusmatta, den är väldigt fin. Jag skulle vilja väva ungefär samma men i mattlin, eftersom jag är tveksam hur man tvättar en jutematta. Jag ska ha den på ett ställe där det finns risk att man drar in en del smuts från trädgården och den kommer att behöva en tvätt då och då, helst i maskin. Jag har ett par mattor i lin och de blir väldigt snygga efter tvätt.

Jutemattan har samma garn i varp och inslag, men jag tror inte att jag kan ha mattlin som varp, utan att det är bäst att använda linmattvarp. Men då blir nog inte resultatet så likt jutemattan, kanske tunnare och slinkigare. Eller? Jag önskar att jag visste mer!

Här kommer bilden på upphängningen. Det som gör att det fungerar så bra är resårbanden.