14 november 2011

Vävspännare

Posted in Uncategorized den 17:46 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag klagade i mitt förra inlägg över över flammiga kanter på min panamaväv och fick ett tips från en av mina generösa läsare. ”Testa att sätta en tygbit mellan vävspännarens taggar och väven.” Denna metod ger mindre hål och kanske då också förhindrar att det inte blir så flammigt. Jag testar nu och ska rapportera resultatet när jag kommit en bit till. Tack för tipset.

Jag har varit lite splittrad idag, behövde ha något för händer medan jag väntade in ett bud om en stor händelse i familjen. Då hittade jag en liten stump väv, som blivit liggande ett tag, precis lagom till en stolsdyna. Skumplast hade jag på lager och med några goda råd från min händig syster sydde jag en dyna och den blev riktigt fin.

Jag är lite förtjust i att använda provvävar och resttyger till något ”riktigt”. Helst till något vardagligt, som ska nötas och användas utan att man gör så stor affär av det. Jag är ingen hejjare på att sy, men för eget bruk duger det mesta.

Här är min lilla stolsdyna.

Ser ni bilden i datorn?

10 november 2011

Tidelipom

Posted in Uncategorized den 15:15 av Ann-Christin Lindström Larsson

Ibland är det skönt att göra något lättsamt och okomplicerat. Det gör jag nu – väver panama. Uppsättningen var snabb och enkel och vävningen pinnar på utan knepigheter och problem. Nästan.

Jag är inte nöjd med den röda kanten, den blir liksom flammig. Hur jag än försöker vara varsam och försiktig vid vändningarna är det svårt att få inslag och varp att hålla förhålla sig till varandra på ett snyggt sätt. Vävspännaren är kanske en av bovarna i dramat, men inte ensam. Men kanske har jag kommit tillrätta med detta innan jag vävt upp mina dryga fyra meter varp. Eller så finner jag mig i det och tänker att det spelar ingen roll, det ska ju synas att det är handvävt och inte fabricerats i en exakt inställd maskin. Eller?

Det är härligt att se hur varp- och inslagsfärgerna samverkar och sötast av allt är de små, små rutorna som uppstår i mittranden och den smala tvärranden när de blå och gröna inslagen lägger sig tillrätta i den röda varpen. Det är väl det som är typiskt panama, inte sant?

Så här ser det ut just nu.

Man anar det lite flammiga i kanten.

De söta små rutorna

07 november 2011

Panama i vävstolen

Posted in Uncategorized den 22:20 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu är det dags att börja blogga igen efter en längre tids tystnad. Den tystnaden har sina orsaker, men vilka de är berättar jag inte än. Jag har fullbordat en rolig väv, klippt ner och håller på med efterarbetet – mer om det längre fram.

Idag var det dags igen, eller snarare i går. Då plockade jag fram varpan, tog fram garnrullarna med nialin, som jag säkert haft i pipelinen i tre/fyra år, och varpade. Idag har jag med hjälp av in rare make dragit på och i morgon ska jag knyta fram.

Bakgrunden till denna väv är att jag för kanske sex-sju år sedan kom över gamla årgångar av Vävmagasinet. Jag tog med mig dem till en konferens i Danmark. På kvällarna och i pauser ägnade jag mig åt att bläddra igenom tidningarna och markerade sånt jag skulle kunna tänka mig att väva. Ytterligare några år senare tittade jag igenom mina markeringar och i en tidning från 1991 hittade jag en jullöpare som var trevlig. På en vävmässa det året köpte jag de garner som behövdes och la i en av mina projektkorgar. Nu är det dags!

Att det blev i år beror nog på, att den väv som är avslutad krävde rätt mycket, jag längtade efter något enkelt att vila vid. Då blev det denna jullöpare i kraftiga färger och – det inte minst viktiga – den vävs i panama. Jag har aldrig prövat panama och vill gärna pricka av den tekniken på min lista.

Ja – vad säger ni – kan det blir något snyggt av den här varpen? Är den typisk 90-tal – helt ointressant tjugo år senare? Det återstår att se.