29 mars 2012

Skottland

Posted in Uncategorized tagged , , den 21:14 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har varit på resa i Skottland och upplevt mycket vackert. Det mesta av det hör inte hemma i den här bloggen, men några upplevelser kan jag dela med mina läsare. Bl a besökte vi en affär, som också var ett slags museum, i Edinburgh. Här kunde man köpa skotskrutiga ylletyger, tartan, i alla upptänkliga rut- och färgkombinationer. Likt textilmuseet i Borås, demonstrerade man vävningen i butiken, och det var dessa tyger som sedan såldes, om jag fattade rätt. Man visade också olika ålderdomligare miljöer med vävstolar och dockor i naturlig storlek, som visade hur man bl a spann och vävde i hemmen. Inte olikt hur det var i Sjuhäradsbygden under samma tid. Man kunde också köpa restkoner med garn i affären och jag gick därifrån med varmt gult mohairgarn. Inte särskilt skotskt kanske, men billigt 🙂

Vår resa gick över Highlands och på ett ställe såg vi några fina alpackafår gå och beta. De verkade betydligt mer nyfikna av sig än de andra fåren, som man såg i tusental överallt på kullarna.

I vävstolen här hemma dinglar nu en varpfläta, jag väntar på min medhjälpare för att kunna dra på nästa väv. Mer om det senare.

Här kommer några bilder från Skottland och min nialin-linlöpare, som blev klar några timmar innan vi gav oss iväg. Den blev riktigt fin.

Hemarbete

Slamrande vävstolar

Alpacka

Nialin-linlöpare

Annonser

15 mars 2012

Nialin

Posted in Uncategorized den 17:27 av Ann-Christin Lindström Larsson

För ett par veckor sedan klippte jag ner en löpare i lin som efter tvätt krympte 15 %. Det var ganska nedslående. Men jag har lovat bort en löpare, som ska passa till ett ganska långt bord, och det jag åstadkom blev lite för kort. Trist.  Därför satte jag fart igen. Den här gången tog jag nialin i varpen – ibland är det bra att vara garnsamlare, nialinet bara låg och väntade på att bli använt.  Inslaget fick bli lintow och här var det sämre beställt i lagret, jag hade bara en kvarts rulle.

Jag är hänvisad till att handla på nätet och la en beställning hos någon, som jag trodde hade en nätbutik. Men förmodligen är den nedlagd, innehavaren på semester, man har datorkrasch eller vad det nu kan vara. Dagarna har gått och inget garn. Jag har, förutom en bestämd längd att väva, också ett sista datum. Nåja, datumet är inte så viktigt, det vore bara så roligt att ha med löparen i bagaget när jag far.

Nåväl, i förrgår beställde jag en rulle garn från Ås vävgarner i Dalsjöfors i stället och idag kom det med posten. Bra jobbat Ås vävgarner. Nu kan jag väva. Jag har samma uppsättning som för förra löparen, bara lite andra proportioner. Därför gick det snabbt och bra. Varpen är oblekt med halvblekta ränder i sidorna, inslaget är dubbelspolat halvblekt lintow.  Jag väver gåsögon och det blir riktigt rart. Den här gången ska jag väva riktigt långt, det ska finna gott om krympmån, det är ett som är säkert.

Vad jag ska sätta upp när löparen är klar, det vet jag redan. Och även här är det mitt garnlager som visat vägen. Men den här gången blir det ull och inspirationen till den väven fick jag när jag besökte goda vänner före jul. Mer om det vid ett senare tillfälle.

När jag har gått här och väntat på garnet har jag ändå kunnat väva. Jag har på min lilla vävstol en halsduksväv i fint ullgarn. Den måste bli klar snart, för jag har ett nytt projekt på gång även för denna vävstol. Jag tänker så småningom väva ett möbeltyg för att klä om en soffa. Jag har aldrig gjort det förr och vågar inte köpa hem en massa garn till något, som jag inte vet om det kommer att bli bra. Därför ska jag väva en provväv på den lilla vävstolen och i förrgår varpade jag för en kort liten väv i möbelåtta. Detta är riktigt spännande, tekniken är korndräll och det är också nytt för mig. Detta är inget brådskande, det blir mer en eftertänksamhetsväv. Jag vill ju testa både färg, teknik och kvalitet, så det är bättre att det får ta sin tid.

Här en bild från vävstolen.

 

06 mars 2012

Okända redskap

Posted in Uncategorized den 18:12 av Ann-Christin Lindström Larsson

Av min rara moster fick jag för tid sedan en kartong garner hon inte längre ville ha i sina gömmor. I kartongen låg också några träredskap som jag inte kan identifiera. Jag utgår från att de har något med vävning att göra, men de kan ju också höra till något annat hantverk. Moster har säkert använt dem på någon kurs, för hon har så prydligt skrivit sitt namn på ett par av grejerna.

Jag hoppas på mina bloggvänner och lägger ut en bild här. Kanske kan någon av er hjälpa mig med en förklaring.

03 mars 2012

Vardagslyx

Posted in Uncategorized den 10:37 av Ann-Christin Lindström Larsson

Hemvävda kökshandukar – varför det? Det finns jättebilliga handdukar på IKEA, att väva själv är många gånger dyrare. Ja jag vet. Hemvävda handdukar som man torkar disk med – är det inte lite onödigt? Alla vet ju hur fläckiga de blir med tiden, omöjliga att få helt fräscha. Ja, jag vet. Jaha, och den som ska ha handdukarna, kommer han någonsin mangla dem? Omanglade linnehanddukar blir ordentligt skrynkliga. Ja, jag vet.

MEN – nog är det väl en oöverskattad vardagslyx att ha handvävda diskhanddukar! Att ge bort handdukarna, fållade, namnade och manglade – det är också en härlig känsla. Varsågod min son, nu är de dina och jag lägger mig inte i om de blir fläckiga eller hängs upp omanglade. Hoppas att det ska kännas bra att torka din disk med mammas hemvävda.

Ja, nu är den resan klar, det har varit roligt. Inte ett enda krångel sedan jag till sist klurat ut, hur jag skulle varpa för att de bredaste röda ränderna skulle hamna mitt i ett ”gåsöga”. Det är inte så lätt när man är inte riktigt ha koll på varptrådarnas plats i mönstret. Men det gick efter en liten korrigering i sista stund.

Löparen i lin är också nedklippt men den beredde mig en del bekymmer. Målet var att väva en löpare som i färdigt skick skulle vara 125 cm. Eftersom jag är lite skeptisk till linvarp satte jag bara upp en kort väv, men ändå så det skulle finnas varp nog till efsingar, provväv och krympning. Trodde jag. Det strulade lite i början, jag hade skedat dubbelt i ett rör så det blev en väldigt ful rand. Turligt nog var den nära vänsterkanten, men jag fick ändå  klippa av ett antal varptrådar, skeda om och skarva de avklippta trådarna, så att jag kunde fästa dem i väven med knappnålar. Det kändes väldigt darrigt just då, men jag kom igång igen och lyckades få rätt spänning i de omskedade och skarvade varptrådarna.

Men detta ingrepp tog lite för mycket av varplängden, så det krånglade mot slutet. Vissa trådar började slaka och skälet blev allt sämre. Till slut fick jag ge upp och jag hade då vävt 130 cm, fem cm längre än vad den färdiga löparen skulle vara. Jag klippte ner, zickzackade kanterna och la i blöt. Körde sedan löparen i skonsam tvätt 60 grader, för att den skulle få sina slutliga mått. Och – den krympte till 110 cm, 20 cm krympning eller drygt 15%, om jag räknat rätt. Tråkigt för mig men lärorikt. Jag ska satsa på ännu en löpare men med varp i Nialin och inslag lin. Och – jag ska väva den extra lång den här gången.

Handdukarna

Löparen som ska manglas en gång till