16 april 2012

Ullrester

Posted in Uncategorized tagged , den 16:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Idag vävde jag sista randen, min första löpare i ull är klar. Lite folkdräktsrandig blev den. Jag tror att den blir bra, det är alltid svårt att säga innan man klippt ner, fixat fransarna, och pressat.

Nu ska jag alltså fortsätta mitt ulläventyr och ta itu med nästa löpare. Min intention var ju att göra slut på alla restgarner i ull, som bara låg i lådan och tog plats. Här skulle inte köpas något garn! Tänket var helt i linje med den nya restmatstrenden – ingenting ska förfaras utan bli till något användbart och gott (fint när det gäller garnrester). Vad jag inte räknat med var, att inslagsrips fullkomligt slukar garn, särskilt entrådigt ullgarn. Mitt garnlager har märkbart krympt men helt tomt är det dock inte.

Även om materialet består av rester från tidigare vävar, vill jag ju att det ska finnas en tanke  och en linje i det som ska bli en duk/löpare, och det ska vara i en färgskala som är harmonisk. Frågan är då, om jag har material kvar som klarar det. Jag har plockat ihop en liten garndriva för att ha något att utgå ifrån. Lagt till ett nystan, plockat bort ett annat och försökt bilda mig en uppfattning om hur det skulle kunna se ut i fullbordat skick.

Men ett är säkert, jag kommer att behöva köpa till ett par hekto i näraliggande, eller kanske kontrasterande, nyanser för att det ska räcka hela vägen. Så gick det med den föresatsen 🙂

När denna löpare är klar har jag fortfarande varp kvar. Vad jag ska använda den till vet jag inte än – men det löser sig.

Här är min garndriva.

04 april 2012

Ränder i ull

Posted in Uncategorized tagged , den 16:59 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det började med att jag såg en duk, eller snarare löpare, på en byrå hos goda vänner. En lite gammaldags randig väv i ull. Jag tog en bild och har tänkt på den av och till sedan dess. I mina gömmor har lagret av ullgarn växt, alltifrån små restnystan till härvor i allsköns färger. Jag ville så gärna använda denna rikedom till något fint och då dök minnet av löparen upp till ytan.

Jag skickade en bild av löparen till min alltid lika generösa mentor Lisbeth, som raskt med hjälp av bilden analyserade tekniken och skickade en vävsedel. Tack! Hon rekommenderade bomull i varpen, alternativt lin, och en ganska gles sked. Tekniken var inslagsrips med tvistränder. Inslagen skulle helt täcka varpen och det kunde vara lite knivigt, menade Lisbeth och gav råd om hur bågning och inslag skulle gå till, för att jag skulle uppnå bäst effekt.

Jag har valt bomull 8/2 i varpen och har varpat till fyra löpare på vardera 60-70 cm. Sen kom det verkligt spännande och svåra – randningen.  Jag har tagit fram fram alla mina garner och sen plockar jag om dem i olika konstellationer. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig, vissa färger tar ut varandra, andra förstärker. Och det gör hela detta projekt till ett äventyr. Såå roligt! Det kommer att bli ordentlig åderlåtning i garnlagret, de heltäckande partierna sväljer massor av garn. Mina små restgarnsnystan kommer också till användning i de smalare tvisträderna.

Eftersom jag inte är så lagd åt utmanande färgbrytningar kommer det, om jag ska följa min egen känsla, att bli fyra löpare i olika, men för varje väv harmoniserande färgskala.  Fegt tycker kanske några men för mig är det  att följa min själ.

Löparna blir kanske lite svårplacerade i ett modernt hem. Jag inbillar mig att de kommer att passa bäst på en gammal klaffbyrå eller mörkbetsad kista. Men kanske finns det några i min omgivning, som börjat tröttna på Hemtex, Ikeas och Himlas utbud och skulle uppskatta ett lite gammaldags inslag i inredningen. Det kommer att visa sig.

En bit på väg

Detalj