27 maj 2012

Då var det äntligen klart

Posted in Uncategorized tagged , den 15:15 av Ann-Christin Lindström Larsson

I går klippte jag ner mina fyra löpare. Varpen bomull och de två första löparna med inslag av ull, de två sista bomull. Det har varit roligt, men jag längtade efter att få slå in det sista inslaget. Det känns som om jag just nu inte vill ”hitta på” randning och mönstring efter eget huvud på ett tag. Inte för att jag vävt något avancerade och nyskapande, inte alls. Men nu har jag ägnat så mycket tid åt att välja färger och fundera ut i vilka kombinationer de fungerar bäst, att jag längtar efter något mer förutsagt och färdigformulerat.

Som vanligt känner jag, att jag lärt mig något nytt. T ex att väva inslagsrips så att inslaget täcker varpen fint och prydligt. Jag trodde länge att rips stod för ”ripsmatta” helt enkelt.Eller möjligtvis tabletter med tjockt och tunt inslag. Nu vet jag bättre 🙂

När jag kom till den sista biten av varpen ville jag bara att det skulle gå undan. Jag bestämde mig för att väva den sista löparen smalare än de andra tre. Jag klippte ned ca en dm på varje sida och fick en lämplig bredd. Det har jag gjort förr, men jag hade glömt en sak. Detta blev jag påmind om när jag vävt en bit och bommat fram. Dbörjade de två yttersta varptråden i högerkanten slaka alldeles väldigt. Det berodde naturligtvis på, att de hörde ihop med ett av de nedklippta langen. När det inte var så mycket varp kvar på bommen började de glida när jag sträckte varpen. Det har jag varit med om förr men glömt bort. Nu tror jag att den kunskapen sitter.

Nu väntar mina dukar på efterarbetet. Två ska ha frans, två ska fållas. Men jag tog en bild i alla fall på hur de såg ut direkt efter nedklippningen.

Dessutom en bild på hur jag klippt varpen för att få en smalare bredd på väven.

<img class="aligncenter size-medium wp-image-821" title="

Inslagsrips

-och-tvist” src=”https://tuskaft.files.wordpress.com/2012/05/inslagsrips-och-tvist.gif?w=300&#8243; alt=”” width=”300″ height=”166″ />

03 maj 2012

Inslagsrips

Posted in Uncategorized den 20:08 av Ann-Christin Lindström Larsson

Ännu en ullöpare är klar, två sammanlagt och ändå har jag varp kvar. Den första löparen gick i folkdräktsfärger, rester från min dräkt från Västbo härad. Den andra löparen fick gå i gult, grönt, grått och blått, restgarner från lite av varje. När den växte fram började jag tänka på hav, himmel, klippor, sol och gröna strandängar. Det kändes riktigt roligt, jag har aldrig haft sådana bildassociationer förr, bilden kom helt spontant.

Nåja, även den löparen blev klar och kvar fanns oanvänd varp. Jag ville inte väva fler löpare i ull utan tittade på mina lintowgarner. Men jag insåg att jag inte skulle kunna få ihop tillräckligt många harmoniserande nyanser utan att behöva köpa nytt. Då fick det bli ett par små gästhanddukar i bomull av den resterande varpen. Tänkte jag och började leta på bomullshyllan. Varpen är halvblekt 8/2, varför inte ha samma garn som inslag och en avvikade färg i bården? Jag hittade ett vackert glänsande guldgult nystan, perfekt till en bård, om jag dubbelspolade garnet.

Visst blev det vackert, det gula inslaget på tvisttramporna och bottenfärger  på tuskafttramporna. En lång stund var jag nöjd och belåten, det skulle bli en så rar gästhandduk. Men, men – den lite kraftiga täta inslagsripsen visade sig ge en kraftig och tät väv, inte alls som jag vill ha en handduk. Det är väl en smaksak, men jag vill att mina handdukar ska vara betydligt mer följsamma och mjuka.  Först tjurade jag en stund, men sen insåg jag att det ändå var riktigt snyggt. Så nu har jag bestämt att det ska bli en tablett att lägga på ett bord i stället. Och det går ju det också. Och framför allt är jag en erfarenhet och upplevd kunskap rikare.

Himmel, hav, sol och strandängar

Guldgula ränder