30 juni 2012

Linnetrasor

Posted in Uncategorized den 17:45 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu är jag på gång med min gåsögeväv. Varpen är linvarp och inslaget klippta trasor av gamla slitna linnedukar och linnehanddukar. Det är är trevligt att återanvända väl använda och slitna dukar och handdukar. Det blir riktigt vackert, lite brokigt, trots att alla trasor är vita. Men vitt har olika nyanser och här får de samspela efter bästa förmåga.

Det rätt fort, men trasorna kräver lite omsorg. Jag syr aldrig ihop de klippta längderna utan lägger dem omlott. För att det inte ska bli för tjockt smalnar jag av dem i ändarna och det är lite pyssligt och golvet runt vävstolen blir väldigt bôsigt. Men sopborsten finns till hands efter avslutad vävstund. 

Jag håller också på att sätta upp en mattväv i stora vävstolen. Jag såg en så vacker trasmatta i hemslöjdens butik i Stockholm och jag vill göra något liknande. En ljus vacker sommarmatta, men samtidigt klassisk trasmatta med inslag av mönstrade trasor. Hoppas att jag lyckas.

Den verkliga utmaningen kom från mitt barnbarn Nicoline. Hon önskar sig kökshanddukar – o fröjd. En enda lite önskan fanns med i mailet – det vore fint med någon rand i svart. Det är klart att det blir något svart inslag. Planeringen är redan igång och så fort mattväven är nedklippt blir det handduksvävens tur. Jag blir så inspirerad när jag får en ”beställning”, det tror jag många av mina läsare känner igen sig i.

Så här ser det ut i lilla vävstolen.Bild

 

Annonser

Lintrasor

Posted in Uncategorized den 17:38 av Ann-Christin Lindström Larsson

16 juni 2012

Den blå varpflätan

Posted in Uncategorized tagged den 18:11 av Ann-Christin Lindström Larsson

På en krok bakom dörren i vävrummet har det i sex år hängt en blå fläta i linvarp. Den kom med i flytten och har hängt där sedan dess. Jag vet att jag tänkte ha den till något, men har faktiskt glömt till vad. Men jag vet att den hör ihop med de gamla slitna linnehanddukar och dukar, som ligger i en korg. Hur det än hänger ihop, så har jag nu räknat trådarna i flätan och kommit till 104 trådar. Utifrån detta måste jag bestämma mig för vad det ska bli.

Egentligen är det inte så mycket att orda om, tabletter eller en löpare blir det nog. Det blir en smal väv. Om jag använde en sked på 30/10 så bli väven 33 cm bred. Den kommer nog inte dra ihop sig så mycket, om jag inte har helt fel. Jag tror att det kan bli vackert med gåsögon, men vet av erfarenhet att jag har svårt att få ”ögonen” liksidiga. Och det vill jag ju ha.

Nåja, varpen köpte jag alltså för många år sedan, så den kostnaden är avskriven för länge sedan. Det känns bättre att ha den i vävstolen än att ha den hängande bakom dörren. Och de slitna dukarna och handdukarna väntar på en ny uppgift här i livet. Det är alltså bara att sätta igång. Dvs när korndrällen är nedklippt.

14 juni 2012

Korndräll

Posted in Uncategorized tagged den 21:33 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu tar jag nya steg på min upptäcktsfärd genom det fantastiska vävriket. Jag har satt upp en provväv på min lilla vävstol för att testa ett möbeltyg. Vi behöver fräscha upp en liten soffa, men även om soffan är liten går det åt ganska många meter tyg. Att käckt sätta upp en väv på full bredd och med många meter i varpen utan att riktigt veta vad jag ger mig in i, det vågade jag inte. Om det inte blir bra är det en dyrbar erfarenhet att göra. Så – det blev en provväv, men ändå så pass bred och lång att jag kan sy en stolsdyna av resultatet.

Varpen är i ull, olivfärgad och inslagen dubbelspolat entrådigt ullgarn i två röda nyanser. Tekniken är korndräll och det har jag inte vävt tidigare. Och bara det är så roligt – att lägga en ny bindning till min erfarenhetslista.

Den lilla vävstolen, 60 cm bred, är så behändig, uppsättningen gick väldigt snabbt. Jag blev lite fundersam när jag såg mönstret framträda – det blev väldigt grönt. Ända tills jag kom på att det var baksidan jag såg. Även om korndrällens avigsida är vacker så var det ändå inte så jag tänkt mig mitt tyg. Men när jag kröp ner och tittade på undersidan såg jag det röda fina mönstret framträda och saken var klar. Det här är absolut ett tyg för soffan!

Det går fort att väva, inslagen fyller bra. Det trodde jag faktiskt inte när jag satte igång. Jag var förberedd på att min provväv skulle bli ett sommarprojekt 🙂 Jag kommer inte att sätta upp möbeltyget förrän i höst, först blir det trasmattor i stora vävstolen.

Det låter enkelt när man säger trasmattor, som om det bara fanns en sorts trasmattor. Men så är det ju inte, variationerna är ju oändliga. Jag är en första klassens trasmattsspion, var jag än ser en matta smygfotograferar jag den. Inte för att kopiera utan för att få ideer. Och ibland för att jag blir så otroligt förtjust över färgkombinationer eller finurliga randningar. Nu ska jag inventera mitt traslager, titta på mina smygfoton, bläddra i böcker och börja tänka. Och naturligtvis väva färdig min lilla provväv.

Baksidan

Här skymtar rätsidan.