12 februari 2013

Väva för att lära

Posted in Uncategorized tagged , den 14:54 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har kommit igång med mina disktrasor. En liten smal väv i lin på fyra skaft, inget märkvärdigt. Jag slarvade lite i solvningen och har fått pyssla lite för att få till det rätt. Och man kan ju undra varför man ska göra sig så mycket möda för några disktrasor – det mest förgängliga av alla textilier.  Varför väva disktrasor när man kan köpa billiga, fungerande trasor i vilken livsmedelsbutik som helst? Det har jag suttit och tänkt på under vävningens gång.

Det här är min slutsats – och det är ingen allmängiltig slutsats, men den gäller mig just nu. Att sätta upp väven har inte varit något problem, med undantag för mitt eget slarv under solvningen och lite åtgärder för att få nickepinnarna att balansera rätt. Men det ordnade sig.

När jag började väva hade jag, som tidigare i min lilla, 60 cm breda, vävstol, haft problem med att det inte finns någon knäbom.  Det är vad jag förstår inget ovanligt när det gäller små vävstolar, så det borde ju fungera. Men i min vävstol slår jag i knäet i framdragningssnörena och senare i det vävda när jag sätter foten på tramporna.  Jag får liksom knixa till lite med knäet för att komma till. Detta har jag grunnat på och har gått igenom alla moment i uppsättningen för att få lite klarhet vad som kan vara orsaken.

Nu tror jag, bara tror för jag har inte testat det än, att tramporna är för högt ställda. Jag får lyfta foten högt för att trampa. Och tramporna går inte i golvet utan slutar i nedtrampat läge en bra bit upp. Och varför är tramporna så högt ställda, jo för att snörena mellan skaften och lattorna är för korta. Och varför är snörena korta? För att jag är lite lat helt enkelt. Jag har köpt min vävstol begagnad och med den följde en hel del utrustning. Alla snören fanns på plats och jag har bara kört på. Under den sista uppknytningen märkte jag att just dessa snören var ordentligt slitna, ändarna var uppruggade och jag kunde inte använda de nedersta öglorna för sprintarna.  Jag tänkte då att jag skulle byta ut dem – sen.

Detta var min slutsats och jag hoppas att den håller. Men jag känner att jag mer och mer börjar förstå hur en vävstol är konstruerad och fungerar. Nu ska jag byta snören och se vad som händer.

Ingen-knäbom

Ingen knäbom

Lilla-vävstolens-trampor

Högt ställda trampor

DisktrasevävSka bli disktrasor

Annonser

11 kommentarer »

  1. Ja, jo, visst, handvävda disktrasor, det kan ju kännas onödigt lyxigt. Men vadådå, det är ju kul.
    Jag har funderat på det där med knäbommen, går det att sätta fast en pinne med tvingar så att du får upp det en liten bit i alla fall?

    • Jo det är rätt – det är ju kul! Att få fast en pinne blir nog svårt är jag rädd, jag ska testa längre snören först.
      Anki

  2. Else Mari Djerw said,

    Härligt! Har det lugnat ner sig lite nu? Under vävningen av 10 m disktrasor hinner du tänka mycket och lyssna på skön musik, inte så dumt ibland. Kram

  3. Anne-Christine Östergren said,

    Roligt att få läsa dina rader igen, måste kännas härligt med egna hemvävda trasor och fina blir de också!

  4. Sanna said,

    De blir jättefina! Tycker det är så snyggt med disktrasor i oblekt med avvikande ränder!
    Nu är det bara att köra på!

  5. Margareta Robertsson said,

    Jättefina disktrasor! Riktigt lyxiga! Vilken teknik väver du i!

  6. Lisbet Engwall said,

    Hej Ann-Christin,
    Vilken trevlig vävblogg du har. Jag hittade den av en ren slump idag och skall läsa lite mer noggrant senare.
    Kommer du ihåg när vi slet med tusentals tunna lintrådar i Sätergläntan för några år sedan. Jag väver dels hemma och i en vävförening i Örebro, där vi också flitigt väver disktrasor. De fungerar bra och är även bra presenter till släkt och vänner.
    Jag är också nybliven medlem i Örebrovävarna och vi är redan igång med förberedelser för nästa års Riksårsmöte i Örebro. Du får du komma på besök.

    • Hej Lisbet. Visst kommer jag ihåg dig och vår linvarp. Vi hade ett fin lagarbete du och jag kommer jag ihåg. Jag har inte bloggat på ett tag, mycket annat har kommit i vägen och ibland har jag inte känt att jag haft något att berätta. Jag väver hemma, jag har andra uppdrag som drar mig hemifrån regelbundet, så vävningen ska vara något jag kan sitta vid härhemma utan att behöva ge mig iväg. Vävningen är nog det som jag tycker är allra roligast att ägna mig åt, nya projekt hägrar hela tiden 🙂
      Du får hälsa till Kerstin Bagge, om du träffar henne.
      Roligt att du hörde av dig.
      Anki

  7. Lisbeth Granberg said,

    Hej Anki!
    Jag tror att det blir bra när du byter ut dina trampsnören så att tramporna kommer längre ner. Glöm inte att elda på ändarna på snörena så slipper de repa upp sig och gå sönder så fort.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: