05 maj 2010

Tänk att jag kunde!

Posted in Uncategorized tagged den 15:56 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jo, nu är jag på gång efter åtskilliga timmars grunnande och misströstande. Jag väver!

Idag bytte jag ut mina alltför tunga solvkäppar mot lättare varianter. De gjorde att resårbanden orkade bättre. Sen gällde det att få till ett skäl för tuskaftsinslagen och det var inte lätt. Tuskaftsskaften är ju uppknutna långt bak i vävstolen med extra hål i tramporna bakom de ordinarie hålen. Det gör att skaften sänker minimalt. Nu har jag knutit upp tramporna så att de står så högt som det bara går för att få skaften att sänka sig något. Det ser rätt kul ut. Det var svårt att få dem att sänka sig jämt över hela bredden, jag har sänkt och höjt nickepinnar och  tramporna om och om igen. Och till slut kände jag att det fick duga. Skälet är väldigt lågt, men det funkar. Mönsterskälen är bra, förvånansvärt nog med tanke på mina slappa resårband.

Ja, så kom det spännande ögonblicket, när jag slog in de första inslagen. Det blev med trasor för att samla ihop varpen. Och det var bra, för då syntes det tydligt vilka varptrådar som gick i kors och andra solvningsfel. Jag har rättat till alla sådana fadäser och har nu börjar väva med bomull 30/2 i tuskaftinslagen (varannat inslag) och dubbelspolat 1-trådigt ullgarn i mönstret. Det känns märkvärdigt degigt att trampa mönstertramporna och tuskaftstramporna ligger så högt att jag måste knäa upp ordentligt för att hitta tramporna. Det svåraste är att inte snärja inslagen i kanten. Ullinslagen ska vända en liten bit in från kanten, så att det blir en liten tuskaftsremsa ytterst. Än så länge glömmer jag bort mig ideligen och snärjer trådarna och får backa. Men jag lär mig nog så småningom.

Det blir så fint. Suck!

Trodde ni att jag skulle ge upp? Aldrig i livet. Problemlösning hör också till det roliga med vävningen, även om jag stundtals gnäller och knotar.

Så här ser det ut i vävstolen just nu. Mer blir det inte på ett par dag, för i eftermiddag har jag annat som måste göras, och i morgon far jag till Vävdagarna i Forsa.

Annonser

18 mars 2010

Rutig tablett

Posted in Uncategorized tagged , den 17:17 av Ann-Christin Lindström Larsson

Så är de klara, mina rutiga tabletter. Förebilden var en liten duk, som jag behöll från min mammas samling dukar. Jag ville göra en likadan men bara använda mina restgarner. Och se – det fungerade fint.  På bild nr 1 nedan ser ni mammas tablett (t v) och min nyvävda tillsammans. Vad jag inte lyckades med var proportionerna. Trots att jag har lika många inslag, så lyckades jag inte pricka ursprungsdukens mått.

Jag började med en 50/100 sked med två trådar i solv och 4 i rör. Inslag dubbelspolat garn. 16/2 i både varp och inslag. Men jag tyckte att det blev lite för kompakt, även om den blev klar och fin i färgerna. Den duken gav jag till min syster och ni kan se den på bild nr 2 nedan.

Jag bytte till sked 45/100 och tyckte att det vävda resultatet blev mer likt mammas duk. Färgspelet mellan varp och inslag blev mer levande. Det syns inte så tydligt på bilderna, men på bild 3 ser ni närbild på den första duken och på 4 närbild på den andra varianten.

Men som sagt, jag fick helt nya mått jämfört med den gamla duken, både duk 1 och duk 2. Jag har dock inte tvättat de nyvävda dukarna, mammas duk är antagligen tvättad många gånger. Vi får se vad som händer då.

Roligt har det varit. Inte särskilt avancerat kan man tycka, men jag har ändå lärt mig något nytt. Det jag har lärt mig är vad som händer i rutorna, när färgerna möts i olika kombinationer. Det lockar till nya försök vid ett annat tillfälle. Men nu är min handduksväv i vävstolen och det verkar bli en fräsch och trevlig väv tycker jag. Den sista bilden för idag visar hur det just nu ser ut i vävstolen.

Mammas tablett och min tablett nr 2

Tablett nr 1


Närbild tablett nr 1

Närbild tablett nr 2

Nytt i vävstolen