19 augusti 2010

Provväv

Posted in Uncategorized tagged , , , , den 13:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har ju planer på att väva handdukar i en kräppteknik och har av Åsa M fått förslag på solvnota. Hon rekommenderar mig att först göra en provväv, innan jag drar igång för fullt. Ett gott råd, som jag nu bestämt mig för att följa. Jag har varpar en bredd på ca 30 cm. Jag ha så svårt att inte ta tillvara resultatet  av det jag väver, minsta lilla fyrkant, som jag producerat på vävkurserna har blivit till något. En brödkorgsduk, en kudde, en liten julduk osv. Därför varpade jag nära två meter av lingarnet. Det kan alltid bli några disktrasor om inte annat.

Lin 16/2 blir det i varpen och jag ska testa lite olika inslag. Jag ska också pröva ett par olika skedar.  Det ska bli spännande och dessutom får jag användning för lingarnskonerna jag köpte av Växbo under vävdagarna i Forsa. Två kg (ca) för 100 kr – då har man råd att pröva sig fram 🙂

Det är en sak till som jag  funderar på medan jag väver mina lintowbadlakan. Min vävstol är 150 bred och det blir allt lite vingligt när jag väver smala vävar – som den kommande provväven. Jag skulle vilja få tag på en liten, smal vävstol. Med lite ommöblering kan jag får plats för den i vår gäststuga. Jag vill inte ha en bordsvävstol utan en helt vanlig vävstol med trampor och ordentlig slagbom, ca 70 – 80 cm bred.  Visst finns det? Jag såg en sådan på Upplandsmuseet, när man hade en utställning om ryor från Uppland. En kvinna satt och vävde på en liten gullig vävstol med fyra trampor. Den var säkert gammal men helt användbar. En sådan vill jag ha! Men var får man tag på det? På Blocket annonseras massor av vävstolar ut men inga små smala.

Jag har en bit kvar på min lintowväv, men sen blir det experiment!

Oblekt lingarn med två smala blå ränder.

08 maj 2010

Garnfrossa

Posted in Uncategorized tagged den 17:56 av Ann-Christin Lindström Larsson

Har jag förköpt mig? Fyra kilo lingarn 🙂 Men det var så billigt att det inte gick att låta bli. Jag lovar, att jag ska dela med mig till mina vävande vänner, om de har behov av några hg.

Vad jag ska väva? Jag vet inte, det får tiden utvisa, men förmodligen en hel del handdukar. Jag tycker väldigt mycket om att väva just handdukar. Variationerna är oändliga vad gäller kvalitet, storlek, mönster, vävteknik. Men är det någon som har andra förslag på hur jag dra nytta av allt mitt garn, så är jag intresserad. Lingarn 16/2 på alla fyra konerna.

Det var väldigt trevligt att göra Forsa-utflykten. Jag var på vävdagarna där fyra år sedan. Den gången var det fler som ställde ut minns jag, kanske blir det för mycket för mindre företag att finnas med varje gång. Nästa år är det ju vävmässa i Borås och innan dess är det Glimåkra. Men i alla fall – jag kom ju inte tomhänt hem och inte min reskamrat Else Mari heller.

Jag köpte med mig en handduk från Hälsinge linneväveri. En vit linnehandduk vävd i en teknik, som jag inte känner igen. Den är väldigt fin och jag skulle gärna väva några sådana, om jag bara visste hur man gör.  Jag skulle tro, att den närmaste tidens spaningar kommer att gå ut på att försöka hitta en teknik, som påminner om hälsingehanddukens.

Nu ska jag sitta en stund vid min smålandsväv. Det är så roligt och det blir så fint. Men inte går det fort.

Mina koner

Ena hörnet av handduken, den börjar med tuskaft.

Närbild

14 mars 2010

Två garnkoner

Posted in Uncategorized tagged den 10:28 av Ann-Christin Lindström Larsson

”Det är inte fult att samla på garn”, läste jag en gång i en vävstuga. Nej naturligtvis inte och det är trösterikt att tänka så, när jag granskar mitt skåp med alla rullarna. Men ibland undrar jag över mitt eget beteende. För stora för att få plats i garnskåpet, står i en hylla två garnkoner, en guldgul och en vit. Jag minns inte, när jag föll för frestelsen att köpa dem, möjligtvis är den gula inhandlat i Vilnius. Jag har trott att det gula garnet är ett lingarn, men jämfört med andra lingarner, så beter det sig inte likadant. Men det kan ju bero på spinning, fiberlängd eller något annat.

Men garn ska användas, i hyllan är de inte till någon glädje mer än för ögat och ev för samlaren inom mig. Så nu, när jag närmar mig slutet på mina rutiga tabletter och smålandsvävprojektet ligger och mognar, känner jag att det är dags för ett mellanspel, där garnkonerna ska få en huvudroll. Det ska bli handdukar av dem. Vita med täta gula varpränder över mittpartiet. De blir nog ganska tunna och kan bli bra som diskhanddukar. Det finns väl alltid någon som trots diskmaskinernas dominans i köket torkar ett eller annat finglas.

Inspirationen till väven har jag fått dels genom att bläddra i boken Handdukar, som gavs ut på Akantus för något år sedan, och dels vid ett besök i Göteborgs stadsmuseums butik. Jag är mycket förtjust i museibutiker, där finns ofta det oväntade och tidlöst vackra.

Garnet på konerna är väldigt anonymt, jag vet alltså inte om det är lin eller bomull. Jag vet inte heller grovlek på garnet, men jag har gjort en uppskattning genom att jämföra med andra garner. Jag har räknar och räknat när jag konstruerat min vävnota för att få de gula ränderna på rätt plats och så att de stämmer i solvningen. Så lärorikt! Jag önskar bara att jag var bättre i matte 🙂 Och den  här gången räknar jag in krympmån, invävning, efsingar, framknytning osv osv. Jag har ju gott om garn!

Idag monterar jag upp min varpa och sätter igång. Jag vill gärna, att när en väv klippts ned ska nästa varpfläta hänga på sin krok och locka till nytt äventyr i vävstolen. Så nu förbereder jag det äventyret.