06 juni 2010

Efterarbetet

Posted in Uncategorized tagged , den 18:14 av Ann-Christin Lindström Larsson

När en väv är nedklippt så tar den ambitiösa väverskan/vävaren itu med efterarbetet. Fäster trådar, fållar, knyter frans, pressar etc. Dock icke jag. Jag slänger mig över nästa projekt och det nedklippta får ligga och vänta tills lusten faller på. Förr eller senare inser jag att något måste göras. Det som triggar igång mig är ofta att jag behöver få en födelsedagspresent klar, eller att jag inser att en liten duk skulle kunna vara en bra gåbortpresent.

Nu har jag gjort mina gulrandiga handdukar klara. Först tvättade jag dem för att se hur de skulle reagera på det. Varpen var en blandning av bomull och lin, vit bomullsbotten och gula linränder. Inslag vit bomull. Före tvätt var de 70×49 cm, efter tvätt och mangling 63×47, de krympte en hel del på längden. Jag fick också sträcka det gulrandiga mittpartiet eftersom linränderna drog ihop sig mer än den vita botten. Men det gör inte så mycket, de ser väldigt fräscha och tilltalande ut tycker jag.

Jag vävde, med samma garn, hängeband på bandvävstolen. Jag kanske skulle ha tvättat banden innan jag sydde på dem, men det blev inte av. För säkerhets skull gjorde jag dem generöst långa, de bubblar sig lite just nu, men det kanske ger med sig vid första tvätt.

Så småningom ska jag även  fålla mina rutiga dukar, två har jag gett bort (fållade) men de tre kvarvarande ligger väntar. Och i vävstolen finns smålandsväven fortfarande kvar, blir det regnväder i veckan så ska jag ägna mig några timmar åt den.

Här ser ni de färdiga handdukarna.

Fem handdukar blev det,

Annonser

18 februari 2010

Den ömtåliga stadkanten

Posted in Uncategorized tagged , den 15:38 av Ann-Christin Lindström Larsson

Min väv börjar närma sig fullbordan – ett par dagar till så kan jag klippa ner. Resultatet blir som för det mesta bättre och bättre. Jag har ofta en avsevärd  inkörssträcka, vilket jag tror beror på  att jag är så ivrig att komma igång.

En sak som jag dock funderat över är varför mina vänsterkanter blir bättre, jämnare, än högerkanterna. Jag har, efter att ha tampats med den här väven, en teori:  Jag är starkare och mer rörlig i högerhanden/armen än vice versa på vänstersidan. Höghanden sveper iväg skytteln med fart och kläm, vänsterhanden fumlar lite och skytteln glider lite långsammare. Och det för med sig, att jag hinner se i tid hur inslaget lägger sig i vänsterkanten, om varpen blir lite indragen eller om det uppstår en lite för stor ögla av inslagsgarnet. Och så hinner jag rätta till det. När jag skyttlar in från höger hinner jag inte riktigt med med ögat och så uppstår den där lite böljande kanten, som bl a får sköra varptrådar att gå av. Nu när jag aktivt tänker på mitt handlag blir det mycket bättre, det känns bra. Övning ger färdighet, det är så sant som det är sagt.

Jag har som omväxling från den stora väven satt upp ett band i min bandvävstol. Det ska bli hängeband till handdukarna. Och snart kommer varpan fram, nästa väv är på gång i mitt huvud. Ett par garnrullar från Borgs har dumpit ner i brevlådan och jag har än en gång räknat trådarna i förlagan till mitt nästa projekt.

Så här långt har jag kommit, badlakan är vad det blir.

Hängeband