13 mars 2011

Att sköta sitt linne

Posted in Uncategorized tagged den 19:08 av Ann-Christin Lindström Larsson

Min löpare i dräll blir allt längre, snart har jag bara ett par varp kvar på garnbommen. Eftersom det gick åt en bra bit av varpen för att komma underfund med hur jag skulle komma tillrätta med drällen, så väver jag ut varpen i samma färgsättning. Inget experimenterande med  färger eller mönster. Förhoppningsvis finns det tillräckligt mycket av väven som är relativt felfri, så att det kan bli en löpare för ett långt bord.

Det har varit skönt att komma in i en nära nog bekymmersfri vävperiod, detta efter inledningens frustrationer. Jag känner att jag tagit ett steg till i min ”vävutbildning”, som så sakteliga ger mig insikt efter insikt. Som jag säkert har skrivit i tidigare inlägg, så skulle jag nog kommit betydligt fortare framåt om jag gått en kurs. Men jag tror, att jag på mitt sätt, med alla blindskär och misslyckanden, har fått insikter, som satt sig i både händer och minne på ett fastare sätt, än om jag gått en kurs. Och jag har ju ingen brådska. Men jag kan försäkra er, ni som så trofast kommer med goda råd – utan er hade jag många gånger stått och stampat långa perioder utan att förstå hur jag skulle gå vidare. Tack!

Jag har som sagt snart en lång linnelöpare klar att klippa ner och efterbehandla med tvätt och mangling. Linne kräver ju mangling. Jag vet att man kan glätta, men det är nog inte så utbrett. Men inte heller mangling är utbrett i den yngre generationen. Man stryker nog det mesta man vill släta till. Om jag ger bort en linnelöpare, som faktiskt kräver mangling, ger jag då bort ett problem? Det känns ju inte så roligt. Linnebadlakan behöver inte manglas, de river gott omanglade, det är inget problem. Men en duk?

Jag är fostrad av en ordentlig mamma. Hon strök t o m underbyxor och kalsonger. Pappas näsdukar strök hon på både sidor och slutligen pressade hon till den vikta lilla fyrkanten. Skjortorna hade inte ett veck och bomullsdukarna ska vi bara inte tala om!  Alla lakan manglades, det var en självklarhet. När hemtjänsten, under hennes sista år, inte ville hjälpa henne med det, såg jag och min syster till att hon fick sova på manglade lakan livet ut. Detta har naturligtvis präglat mig, jag manglar också, även om jag inte är lika noggrann som mamma. Men jag är nog sista länken i manglingskedjan. Men det kan ju uppstå en ny trend, vad vet jag. Vi som manglar-trenden 🙂

Så här löper löparen genom vävstolen.

Annonser

17 november 2010

Räkna med krympmån

Posted in Uncategorized tagged , , den 17:03 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det allra första alstret tillverkat i min lilla Gesta-vävstol är klart, en liten duk i bomull/lin. Jag har berättat om den tidigare, så jag går direkt på resultatet.  Jag var osäker på hur väven skulle bete sig efter tvätt. Det kändes ganska viktigt att veta det, eftersom jag gärna ville ha relativt liksidiga rutor. När jag var klar med första duken vävde jag en liten bit till, som jag sedan la en sträng lim över.  När limmet torkat klippte jag framför limranden och fick på det viset vapen att stanna kvar i skeden utan att behöva knyta. Hur jag ska göra när jag ska ta fortsätta väva har jag inte grunnat ut än, men det finns säkert en logisk lösning, som visar sig när det blir så dags.

Duken fållade jag och la i blöt i kallvatten. Detta för att få linfibrerna att bli riktigt genomfuktiga innan jag tvättade duken i tvättmaskinen. Jag har hört att det är bra att göra så för att linfibrerna inte ska brytas i tvätten. När den torkat manglade jag den och mätte. På längden, (bomullsvarpen), krympte den 5 % och på bredden, (lininslaget), krympte den 11 %, ganska mycket alltså.  Men – när jag tittar på duken, så störs jag inte av att rutorna är oliksidiga, det är snyggt ändå.

Nästa steg kommer att bli att jag ska ha bomull i inslaget och se hur det fungerar.  Till sist –  jag tror att jag har varp till ung tre dukar – ska jag skeda om till en lite grövre sked (jag ska skicka efter en) och använda lin igen i inslaget.

Det är roligt det här 🙂

Så här ser den ut. Jag har lite svårt att få till kanterna i det röda partiet, inslaget ”kryper upp” på något sätt. Jag skulle behöva se hur en proffsvävare gör.