15 januari 2014

Provväv

Posted in Uncategorized tagged , , den 11:43 av Ann-Christin Lindström Larsson

Det har inte hänt ofta, inte så ofta som jag blivit rekommenderad. Det som hänt är att jag satt upp en provväv. Jag hade bara en tom vävstol för detta ändamål och det var min dockvävstol från omkring 1950. (Märkvärdigt hållbar, den har ändå använts av mig, min syster, min systers flickor och några av mina barnbarn.)

Bakgrunden är denna. Jag köpte en kon varmt gult ögligt garn på ett väveri i Skottland. Det var en rest från väveriet på ca 1,5 kg. Jag visste inte riktigt vad var men det var  billigt och jag tyckte om färgen. Allt man vävde i väveriet var ullprodukter, så jag utgick från att det var ullgarn jag köpt. Så småningom, på vävmässan i Älvsjö, hittade jag ett väldigt likartat garn, öglemohair, i  Svalans (Åland) monter. När jag köpte ett par härvor (ljusgrönt och mörkare grönt) fick jag också en vävbeskrivning på en sjal.

Nu är frågan vad jag ska väva, en sjal är jag inte så tänd på men jag funderar på en enkel pläd, som jag inte tänker bereda mer än kanske i torktumlaren. Jag vet att det bli en häftig ”ludd” om man bereder den på regelrätt sätt, men jag är inte säker på att det är den effekten jag vill ha.

Jag var inte hundraprocentigt säker på att mitt skotska garn och Svalans garn skulle bete sig lika i vävstolen och efter tvätt, så jag bestämde mig alltså för en provväv. På en liten stund hade jag ”varpar” en randig varp av det gula skotska och de två gröna finska, solvat, skedat och knutit fram. Det känns så gulligt att göra allt på riktigt men i en helt annan skala än vad jag annars är van vid. Sen vävde jag en liten pläd i dockstorlek. När jag klippt ner den tvättade jag den lite försiktigt i såpvatten. Nu är den torr och väldigt mjuk och lagom ullig. De två olika garnerna tycks uppföra sig likartat, om man nu kan bedöma det när provet är så litet.

Men nu kör jag – i full skala!

Bild

Bild

18 september 2010

Steg för steg

Posted in Uncategorized tagged , , den 16:25 av Ann-Christin Lindström Larsson

Detta är såå roligt. Jag sitter vid min åtta-skafts/åtta trampsväv och funderar. Var ska man justera när ett skaft väger snett? Hur får man skaften att sänka sig optimalt? Varför sackar vissa varptrådar?  Varför har jag solvat tre trådar i rör resp en tråd i rör när det ska vara två trådar i rör? Nåja – det senaste beror på eget slarv men allt det andra hör till hur hemma man är i hantverket.

Jag funderar, justerar och kommer en bit till på väg. Jag minns min första fyrskafts kypert. Det var inte lätt. Jag låg under och justerade trampor, hängde över och justerade nickepinnar och det blev bara värre och värre. Nu fixar jag en sådan väv utan större problem och det beror på att jag lärt mig av mina misstag. Och med det i minnet misströstar jag inte utan funderar och justerar.

Jag tycker om kräpptekniken, det skimrar i linet och jag bara längtar efter att få testa det färdiga resultatet. Min väv är smal, 31 cm, det är ju en provväv. Men jag tänker ändå på en framtida funktion för det vävda resultatet. En liten fyrkant kan bli en disktrasa eller en brödkorgsduk.  Att bara lägga på hög eller samla i en pärm ligger inte riktigt för mig.

Nu gör jag en veckas uppehåll. Men när jag är tillbaka ska jag testa lite andra kvaliteter i inslaget och kanske skeda om i en annan skedtäthet. Och så ska jag sätta upp en väv i min lilla söta nya vävstol.

Ja ni ser rätt, jag har ett skedfel t v. Tre trådar i ett rör och en tråd i nästa. Men det är ju en provväv 🙂

19 augusti 2010

Provväv

Posted in Uncategorized tagged , , , , den 13:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har ju planer på att väva handdukar i en kräppteknik och har av Åsa M fått förslag på solvnota. Hon rekommenderar mig att först göra en provväv, innan jag drar igång för fullt. Ett gott råd, som jag nu bestämt mig för att följa. Jag har varpar en bredd på ca 30 cm. Jag ha så svårt att inte ta tillvara resultatet  av det jag väver, minsta lilla fyrkant, som jag producerat på vävkurserna har blivit till något. En brödkorgsduk, en kudde, en liten julduk osv. Därför varpade jag nära två meter av lingarnet. Det kan alltid bli några disktrasor om inte annat.

Lin 16/2 blir det i varpen och jag ska testa lite olika inslag. Jag ska också pröva ett par olika skedar.  Det ska bli spännande och dessutom får jag användning för lingarnskonerna jag köpte av Växbo under vävdagarna i Forsa. Två kg (ca) för 100 kr – då har man råd att pröva sig fram 🙂

Det är en sak till som jag  funderar på medan jag väver mina lintowbadlakan. Min vävstol är 150 bred och det blir allt lite vingligt när jag väver smala vävar – som den kommande provväven. Jag skulle vilja få tag på en liten, smal vävstol. Med lite ommöblering kan jag får plats för den i vår gäststuga. Jag vill inte ha en bordsvävstol utan en helt vanlig vävstol med trampor och ordentlig slagbom, ca 70 – 80 cm bred.  Visst finns det? Jag såg en sådan på Upplandsmuseet, när man hade en utställning om ryor från Uppland. En kvinna satt och vävde på en liten gullig vävstol med fyra trampor. Den var säkert gammal men helt användbar. En sådan vill jag ha! Men var får man tag på det? På Blocket annonseras massor av vävstolar ut men inga små smala.

Jag har en bit kvar på min lintowväv, men sen blir det experiment!

Oblekt lingarn med två smala blå ränder.