30 juli 2010

Det blev en kudde!

Posted in Uncategorized tagged , den 19:03 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu mina vänner är jag vid målet  för mitt smålandsvävsprojekt. Det hela började av ren nyfikenhet. Vad är smålandsväv? Sen läste jag, om och om igen, genomgången i Lillemor Johanssons bok Opphämta och damast om hur man preparerar sin vävstol för att göra det möjligt att sätta upp denna urgamla vävteknik. När jag väl vågat mig på att borra hål i tramporna, skaffa mig en extra solvbom, fixat till fyra skaft som balanserade i resårband osv osv, var det dags att varpa, dra på, solva, skeda och slå in. Mycket stön och stånk blev det innan jag överhuvudtaget fick till ett fungerande skäl,  men till slut löpte det på och väven tog form. Jag var hänförd – det blev så vackert trots att det långt ifrån är felfritt.

Nu har jag alltså slutfört det hela genom att sy ett kuddvar av det vävda. Jag avslutade väven med ett parti i tuskaft, som fått bli baksidan på kudden. Och så här ser resultatet ut.

27 maj 2010

Tillbaka i vävstolen

Posted in Uncategorized tagged den 16:56 av Ann-Christin Lindström Larsson

Efter ett skutt ut i Europa är jag hemma igen. Vävstolen kom lite på undantag de första dagarna efter hemkomsten – tvätt, trädgård och lite annat har också krävt sin tid. Men i går hämtade jag ut mina nya skaft, som AK:s snickerier levererat under min frånvaro. Jag hade nämligen inte så många skaft, som behövdes för den smålandsväv jag håller på med.  Det krävs åtta överskaft och åtta underskaft, det saknades fyra för mig.  Eftersom jag var så ivrig att komma igång tog jag vad jag hade till hands, nämligen fyra lattor. De är grövre och tyngre än skaften, så jag har haft problem med balansen.  Idag har jag också köpt resårband, några av mina gamla resårer var ganska trötta och uttänjda. Men – naturligtvis – hade jag räknat fel och kom hem med två meter i stället för fyra meter. Jag bor ute på landet och måste åka in till Uppsala varje gång jag ska ha något utöver dagligvaror. Så lite snopet var det ju.

Nåja, nu är de nya skaften på plats och hälften av resårbanden utbytta. Dags för vävning.

Det tog en stund innan jag mindes hur mönstret var konstruerat, i vilken ordning tramporna skulle sänkas osv. Jag fick konsultera boken flera gånger. Men så kom det då – ni känner kanske igen det  – ögonblicket när allt klarnar. Det är alltid lika roligt – åtminstone för en amatör som jag – när jag inte längre behöver gå tillbaka till vävnotan och räkna ut var i mönstret jag befinner mig, det räcker med att titta på väven. Nu kan jag börja väva på allvar och ägna mig åt att få att bra tillslag, lagom bågat inslag och jämna kanter.

Så här ser väven ut idag – ingen större skillnad alltså, bara någon dm längre än sista jag visade upp den.