12 april 2011

Nygammalt

Posted in Uncategorized tagged , den 15:27 av Ann-Christin Lindström Larsson

Förra veckan var jag på vävutställning på Upplandsmuseet – ”Idéer för det vävande folket”. Så här presenteras utställningen:

En inspirationsutställning om vävning producerad av Kerstin Lovallius och Mariana Eriksson.
Utställningen vill inspirera till enkla och avancerade vävar i enkel vävstol eller bordsvävstol i material som är lätta att hitta. Form, funktion och material har anpassats till dagens utbud och behov. Teknikerna är enkla; snärjt, plockat och knutet, ibland med ett broderi som extra effekt.

Det var en trevlig utställning, som fick mig att fundera på nytt och gammalt i en bra symbios. För visst är det så att ingen teknik egentligen är ny när det gäller vävning. Det som vävdes för mycket länge sedan är minst lika konstfärdigt och vackert som det som idag vävs, grundtekniken är densamma även om vävstolarna utvecklats under tidens gång. Det som var roligt med utställningen var det lekfulla sättet man använt de gamla teknikerna för att skapa vävnader som känns nutida och väl passar in i vår tid. Det gamla skällsordet ”hemvävt” kan inte längre sättas som attribut för något töntigt och otidsenligt. Tvärtom tror jag att det är i tiden att själv skapa sin miljö, sina textilier och assessoarer.

Själv väver jag våffelväv med varp och inslag i nialin, ett skönt badlakan ska det bli. Det är ingen större utmaning, egentligen bara en transportsträcka tills jag uppnått den bestämda längden. Men det är rogivande och ger tanketid för kommande projekt.

Jag hade ju lite problem när jag varpat och glömt att knyta om på båda sidor av skälet. Det föranledde extrajobb med att trä langparen ett efter ett över skälstickorna, men det gick. Jag och min vävande väninna Else Mari funderade över detta med det varpade skälet, hur viktigt är det? Jag minns den första väven jag drog på på egen hand. Jag hade förskedat och flyttade skälet från ena sidan förskeden till den andra och det gick inte så bra, skälstickorna hittade lite genvägar här och var. Det var varpat med fyra trådar i lang men över skälstickorna följdes på vissa ställen sex-åtta trådar åt, ibland gick trådarna över båda stickorna. Jag trodde att detta var ett problem och trädde från sidan in en ny skälsticka tillsammans med en son, som hjälpte till att lyfta trådar och styra stickan. Men egentligen var det hela onödigt, eller? Om jag förstått det hela rätt så är skälet från varpan bara till för att vara till hjälp vid förskedning och solvning, sen kan man dra ut skälstickorna. Eller har jag fel?

Min lilla Gesta-vävstol ska nu utrustas med två trampor och två skaft till. Jag vill se vilka möjligheter man har med en så liten vävstol, bara 60 cm bred. Tramporna tillverkar en händig son och de övriga tillbehören har jag beställt från AK:s Snickerier.

Så här ser ”våfflorna” ut.

25 juni 2010

Det bästa skälet

Posted in Uncategorized tagged , den 19:10 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag är på gång med en badlakansväv i lintow. Uppsättningen har gått som på räls, pådragningen, gick utan problem, solvningen – liksidig spetskypert – var enkel, jag hade dessutom nästa rätt antal solv på skaften efter förra väven, så jag behövde bara komplettera med fyra solv per skaft på slutet. Skedningen gick snabbt och bra. Med towgarn 8 i en 45/100-sked  är det så lättsamt, ingenting snärjer sig, man ser enkelt om ett rör är överhoppat och om trådarna går i kors. Uppknytning och underknytning fungerade också bra, jag lyssnade under tiden på fotbollsmatchen mellan Danmark och Japan (TV-n är på hallen utanför mitt vävrum).

Sen kom det spännande ögonblicket då jag skulle testa skälet. Och jag har väl aldrig bivit så förvånad. Jag har nämligen, utan att egentligen anstränga mig,  åstadkommit ett jätteskäl. Aldrig förr har det vid första trampningen varit så jämnt och så högt. Och med tanke på hur jag kämpade med ett nära nog obefintligt skäl, när jag vävde smålandsväven, så kändes detta så otroligt skönt. Det enda som jag behövde tänka på var att lägga första inslaget från vänster i stället för det brukliga höger. Annars binder inte första kanttråden på höger sida. Jag orkar inte riktigt räkna ut varför, men jag gör som någon tipsat mig, att börja från höger, och det fungerar.

Den väv jag nu har i vävstolen är ju en transportsträcka till nästa, förmodligen mer komplicerad, satsning. Nu är det en okomplicerad, vackert blågrön-randig väv, som jag ska ägna mig åt om det blir några mulna dagar framöver. Inga klagolåtar, hoppas jag, på bloggen. Detta ska flyta på.

Glad midsommar

Mitt fina skäl