22 juni 2010

Solva och skeda

Posted in Uncategorized tagged , , den 21:09 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag tycker om att väva, det har nog alla som läst min blogg förstått. Men jag tycker också om allt som måste göras innan själva vävningen kommer igång, allt det som de som inte är så insatta studsar inför. ”Menar du, att du petar in trådar i alla de där öglorna!” Det är ofattbart att man frivilligt och utan att knota solvar, ibland t o m över  tusen solv. Väva kan man förstå men inte det där evighetsgörat. Men jag, och många med mig, tycker om det.

Jag är alltså på gång igen, en badlakansväv i lintow är på väg in i vävstolen. Idag har jag solvat och än en gång häpnat över det lugn som infinner sig efter de första fumliga trädningarna. Det var inga tusen solv, men tillräckligt många för att jag skulle landa i den lugna rytmen. En rytm som besegrar stress och oro, överdriven ambition och prestationspress. Nu börjar skedningen och då stiger ivern, snart är det dags att knyta fram. Det är ju när väven är framknuten, som man får den första känslan för hur resultatet kommer att bli.  Nästa gång den känslan infinner sig, är efter de första inslagen.

Efter min smålandsväv är det skönt att ha en så okomplicerad väv som denna att vila med. Medan jag väver, kommer jag att fundera på vad jag ska ta itu med sen. Jag vill så gärna testa åtta skaft och trampor i min vävstol, det vore en utmaning. Men vad det ska bli vet jag inte. Sen är det ju den där handduken i kräpp, men då behövs tio trampor – det går ju inte i min vävstol. Trist.

En dagsbild från vävstolen.

Annonser