30 juli 2010

Det blev en kudde!

Posted in Uncategorized tagged , den 19:03 av Ann-Christin Lindström Larsson

Nu mina vänner är jag vid målet  för mitt smålandsvävsprojekt. Det hela började av ren nyfikenhet. Vad är smålandsväv? Sen läste jag, om och om igen, genomgången i Lillemor Johanssons bok Opphämta och damast om hur man preparerar sin vävstol för att göra det möjligt att sätta upp denna urgamla vävteknik. När jag väl vågat mig på att borra hål i tramporna, skaffa mig en extra solvbom, fixat till fyra skaft som balanserade i resårband osv osv, var det dags att varpa, dra på, solva, skeda och slå in. Mycket stön och stånk blev det innan jag överhuvudtaget fick till ett fungerande skäl,  men till slut löpte det på och väven tog form. Jag var hänförd – det blev så vackert trots att det långt ifrån är felfritt.

Nu har jag alltså slutfört det hela genom att sy ett kuddvar av det vävda. Jag avslutade väven med ett parti i tuskaft, som fått bli baksidan på kudden. Och så här ser resultatet ut.

22 juni 2010

Solva och skeda

Posted in Uncategorized tagged , , den 21:09 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag tycker om att väva, det har nog alla som läst min blogg förstått. Men jag tycker också om allt som måste göras innan själva vävningen kommer igång, allt det som de som inte är så insatta studsar inför. ”Menar du, att du petar in trådar i alla de där öglorna!” Det är ofattbart att man frivilligt och utan att knota solvar, ibland t o m över  tusen solv. Väva kan man förstå men inte det där evighetsgörat. Men jag, och många med mig, tycker om det.

Jag är alltså på gång igen, en badlakansväv i lintow är på väg in i vävstolen. Idag har jag solvat och än en gång häpnat över det lugn som infinner sig efter de första fumliga trädningarna. Det var inga tusen solv, men tillräckligt många för att jag skulle landa i den lugna rytmen. En rytm som besegrar stress och oro, överdriven ambition och prestationspress. Nu börjar skedningen och då stiger ivern, snart är det dags att knyta fram. Det är ju när väven är framknuten, som man får den första känslan för hur resultatet kommer att bli.  Nästa gång den känslan infinner sig, är efter de första inslagen.

Efter min smålandsväv är det skönt att ha en så okomplicerad väv som denna att vila med. Medan jag väver, kommer jag att fundera på vad jag ska ta itu med sen. Jag vill så gärna testa åtta skaft och trampor i min vävstol, det vore en utmaning. Men vad det ska bli vet jag inte. Sen är det ju den där handduken i kräpp, men då behövs tio trampor – det går ju inte i min vävstol. Trist.

En dagsbild från vävstolen.

04 maj 2010

Resårband

Posted in Uncategorized tagged , den 21:00 av Ann-Christin Lindström Larsson

Har jag gett mig in på något som jag bittert ska ångra? Jag känner mig lite oroad måste jag erkänna. Jag har knutit fram min smålandsväv efter att ha solvat, som jag tror, på rätt sätt i bottensolv och mönstersolv. Skaften med bottensolven har jag knutit upp med trissor och nickepinnar och mönsterskaften hänger i resårband.  Jag har ännu inte knutit upp tuskafttramporna som hör ihop med bottenskaften, men jag knöt trampor till mönsterskaften och sen tog jag bort skafthållarna. Och vad hände! Jo, skaften sjönk! Djupt. Resårbanden orkar inte bära skaften tillräckligt mycket. Det händer absolut ingenting när jag trampar, det finns inget utrymme kvar för någon sänkning av skaften. De är redan så sänkta man kan tänka sig.

Tankarna snurrar i huvudet. Finns det olika kvaliteter på resårband, är mina för gamla och uttänjda, klarar bara proffsvävare att hantera en väv av det här slaget, är boken jag följer inte tillräckligt tydlig, vad har jag missat… Hjälp!

I morgon ska jag ge mig på det hela igen, i kväll är jag alldeles för besviken. Och det blir absolut ingen bild idag, detta visar jag inte för någon.

10 mars 2010

Smålandsväv

Posted in Uncategorized tagged , den 21:59 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag försöker sköta min blogg från tåget men är lite tveksam om det fungerar. Jag har i alla fall använt min restid med att om och om igen läsa om Smålandsväv i Lillemor Johanssons bok Opphämta och damast. Det är inte alltid så lätt att förkovra sig på egen hand. När det gäller hantverk är levande förebilder ofta att föredra. Men jag tror ändå att jag ska kunna sätta upp väven med hjälp av boken.
Nu ska jag skaffa mig en extra solvbom (det lär duga med ett kvastskaft) och beställa hem solv med långa ögon. Ja och så ta fram borrmaskinen och borra extra hål i tuskafttramporna. Lite omständligt men det ska nog gå.
När jag ska sätta igång med detta vet jag inte än. Jag har fortfarande en väv i vävstolen och en ytterligare på gång. Men sen…
Ni ska få följa mina framsteg och även mina tillkortakommanden. Goda råd mottages tacksamt :-)