16 juni 2010

Mias väv igen

Posted in Uncategorized tagged den 21:44 av Ann-Christin Lindström Larsson

Jag har berättat om min vävkompis Mias  vävprojekt. Hon vill väva ett tyg till sin pianopall efter ett mönster i boken om Johanna Brunsson. Johanna Brunsson, som i mitten av artonhundratalet tog upp kampen mot de fabriksvävda tygerna och startade vävskolor.

Nu är Mia på gång i vävstolen. Hon har dragit på varpen, svart bomull 30/2. Inslagsgarnet är svart bomull 8/4 som dessutom ska vävas tre trådar tillsammans, alltså riktigt tjockt. Mellan varje tjockt inslag kommer ett inslag med guldgult sysilke, två trådar tillsammans. Tekniken är mönstrad rips. Det kommer att bli väldigt häftigt tror jag.

Nästa moment, att knyta upp tramporna, är inte riktigt som vanligt i Mias vävstol. Hon har en variant av vävstol, som jag inte sett någon annanstans. Det är en trissvävstol, men tramporna knyts upp via trissor och snören till skaften. Jag kan inte riktigt beskriva tekniken, jag bifogar en bild på hur det ser ut. Jag var hos henne igår och läste uppknytningsordningen medan Mia satt under vävstolen och trädde snören och länkade ihop de sju tramporna med de sex skaften.  Något blev fel, trampa två var alldeles stum.  Jag lämnade Mia att lösa problemet och for hem.  Nu läser hon manualen till vävstolen och försöker komma på var felet finns. Det var en tid sedan hon satte upp en väv och hon behöver friska upp kunskaperna. Men Mia är en matematisk och tekniskt mycket begåvad person och kommer snart  att klura ut vad som blivit fel. Jag följer utvecklingen med stort intresse.

Mia  knyter fram

Guldtråd och svart bomullsgarn

Uppknytningsmekaniken

Förlagan

Annonser

04 maj 2010

Resårband

Posted in Uncategorized tagged , den 21:00 av Ann-Christin Lindström Larsson

Har jag gett mig in på något som jag bittert ska ångra? Jag känner mig lite oroad måste jag erkänna. Jag har knutit fram min smålandsväv efter att ha solvat, som jag tror, på rätt sätt i bottensolv och mönstersolv. Skaften med bottensolven har jag knutit upp med trissor och nickepinnar och mönsterskaften hänger i resårband.  Jag har ännu inte knutit upp tuskafttramporna som hör ihop med bottenskaften, men jag knöt trampor till mönsterskaften och sen tog jag bort skafthållarna. Och vad hände! Jo, skaften sjönk! Djupt. Resårbanden orkar inte bära skaften tillräckligt mycket. Det händer absolut ingenting när jag trampar, det finns inget utrymme kvar för någon sänkning av skaften. De är redan så sänkta man kan tänka sig.

Tankarna snurrar i huvudet. Finns det olika kvaliteter på resårband, är mina för gamla och uttänjda, klarar bara proffsvävare att hantera en väv av det här slaget, är boken jag följer inte tillräckligt tydlig, vad har jag missat… Hjälp!

I morgon ska jag ge mig på det hela igen, i kväll är jag alldeles för besviken. Och det blir absolut ingen bild idag, detta visar jag inte för någon.

01 januari 2010

Klart för vävning

Posted in Uncategorized tagged den 17:36 av Ann-Christin Lindström Larsson

Idag har jag solvat färdigt och skedat. Fyra trådar i rör, det gick väldigt fort och visade det sig – bara två trådar hade snott sig om varandra och fick göras om när jag knutit fram.

När jag knöt fram använde jag min lilla gröna nagelborste för att borsta fram alla slappa varptrådar. Ett väldigt bra litet hjälpmedel tänkte jag belåtet och tog ett kort på den. Men jag måste revidera min uppfattning. När allt var framknutet gick jag bakom väven och såg slakande trådar både här och där.  Som väl var hade jag inte förankrat knutarna efter framknytningen, så det var ganska enkelt att ta upp dem för att lite mer noggrannt sträcka alla trådar. Jag har aldrig varit med om det förut, men å andra sidan har jag aldrig förr haft en så tät väv, trådarna hakar i varandra och följer inte med vid borstningen.

Sen var det dags för överbindningen, det går bättre och bättre. Jag har blivit mer noga med tiden och ser till att nickepinnarna verkligen sitter på samma höjd och att snörena är lika strama. Måttbandet är också ett av mina bästa hjälpmedel har jag insett. Och så var det dags för underbindningen. När jag gick på kurs i Fristad en sommar, lärde jag mig ett väldigt finurligt sätt att knyta upp tramporna. Genom att ha ett snöre från lattan och ett snöre från trampan och sedan fästa ihop dem med hjälp av en liten sprint, slipper man treva under trampan varje gång man behöver justera tramphöjden. Det gör man med ett enkelt handgrepp, man flyttar sprinten ett par öglor uppåt eller nedåt efter behov. Se bilden. Och jag måste säga, att jag är väldigt tacksam för Texsolv-systemet. Jag har aldrig hållit på med snören och vävknutar, men jag anar att det är en betydligt krångligare metod.

Nu har jag börjat väva och och jag tycker att det blir som jag tänkt. Utmaningen blir som vanligt att få jämna fina kanter, löparen ska ju inte fållas på långsidorna, så eventuella ojämnheter kommer att synas avslöjande tydligt.

Det visar sig att det inte blir några bilder idag. vi har nämligen krångel med vår internetuppkoppling. Jag får försöka igen senare.