02 september 2010

365 vävstolsannonser

Posted in Uncategorized tagged , , den 13:21 av Ann-Christin Lindström Larsson

När jag bestämde mig för att köpa en ny, smal vävstol la jag in en bevakning på Blocket.  Jag får nu alla annonser från hela landet, som gäller vävstolar till salu. Och nog är det det ett ganska deprimerande resultat, om man ser det utifrån vävintressesynvinkel. 365 annonser, varav flera gäller två vävstolar och två omfattar hela vävstugor, som är under avveckling. Ett tydligt mått på det dalande vävinstresset i landet. Ofta står det i texten ”som ny, nästan inte använd, varp medföljer” osv.  Några är optimister och vill ha 5-6 000 för den fina vävstolen, vilket den naturligtvis är värd, andra skriver helt kort ”bortskänkes mot avhämtning”.

Jag pratade med en av våra hemslöjdskonsulenter i Uppland, och hon var ändå optimist. Hemslöjdskonsulenterna har sett nedgången och planerar verksamhet bland ungdomar för att väcka intresset för vävning igen. ”Och”, sa hon” håll i vävstolen. För 20 år sedan fick man stå i kö för att få tag på en vävstol. Det går alltid upp och ner, vävningen kan bli populär igen”.

Jag har i alla fall, via Blocket, fått tag på en liten vävstol, 60 cm vävbredd, och ska åka och hämta den nästa vecka i Kramfors. Det blir en trevlig liten södranorrlandsresa för maken och mig. Vi passar på att besöka några andra platser också, bl a Tantmuseet i Hovra och avslutar med en Fransiskusdag i Färila.

Hemma i vävstolen drar det ihop sig till avslut och nystart. Mina badlakan är klara efter en hel del möda och klistrande av varpen. Jag har lärt mig en hel del under resans gång, bl a att inte slå till i öppet skäl, lintowvarpen slits så lätt om man gör det. Det vet de flesta av er redan, men eftersom jag lär mig väva den hårda vägen, erfarenhetsvägen, så är alla upptäckter av det här slaget välkomna.

Det blev varp över, så jag klippte av lite av varpen i vardera sidan och väver nu en mindre handduk av den varp som är kvar. Se bilden.

Inför nästa projekt håller jag på att utrusta min vävstol. Jag har bara sex trampor och sex lattor, så jag har beställt två nya av vardera sorten från AK:s snickeri i Öxabäck. De är väldigt tjänstvilliga och snickar till det man behöver. Det är tur för mig, som inte hittat något snickeri i min hembygd.

Nu ska jag bara avsluta handduksväven, klippa ner, städa bort allt linludd och avvakta försändelsen från Öxabäck. Sen blir det spännande.

27 maj 2010

Vävstuga eller inte

Posted in Uncategorized tagged , den 20:02 av Ann-Christin Lindström Larsson

För en tid sedan skrev jag om en fin liten handduk, som jag köpte hos Hälsinge linneväveri i Forsa, www.halsingelinnevaveri.se . Jag undrade om någon kunde säga vilken teknik den var vävd i. Åsa Martinsson visste besked, det är kräpp i mittpartiet. Tack Åsa. Jag fick också en vävnota, som jag verkligen önskar att jag kunde använda. Om man väver hela handduken i kräpp behövs 8 skaft och om man ska ha den breda tuskaftsbården runt kanterna behövs 10 skaft.  Det går inte i min vävstol. 8 skaft kan jag få plats med men där går gränsen.  Och bården vill jag helst ha. Mitt fina lingarn från Växbo, som jag köpte på vävdagarna i Forsa, skulle varit perfekt till ett kräpphandduksprojekt. 😦

Det är i lägen som denna, som det skulle varit bra att tillhöra en vävstuga.  Jag är för det allra mesta nöjd med att ha min egen vävstuga, jag vill inte gå hemifrån för att kunna väva. Men utrymmet är begränsat och jag får inte plats med en större vävstol. Andra fördelar med att tillhöra en vävstuga är naturligtvis det nätverk man kommer att tillhöra, och den hjälp man kan få av mer erfarna vävare. Fördelen med att vara ensam är, att man tvingas bemöda sig att förstår och sätta sig in i vävmysterierna på egen hand. Den kunskapen fastnar kanhända djupare, eftersom den är svårare att tillgodogöra sig.

För och emot alltså, men jag förblir här hemma. Här kan jag väva till pianoackompanjemang, det är inte dumt att ha en egen pianist i samma stuga. Så jag får avstår från kräppen. D v s om ingen har kommit på en enklare metod att få fram liknande resultat. Man kan ju alltid hoppas.

Här kommer bilderna på handduken igen, för att förtydliga vad jag pratar om.

Här syns mittparti och kanterna.

Närbild.