02 juni 2010
Vävspännare
Jag har fått vänliga förfrågningar om hur det står till med min smålandsväv. Jo tack, det står relativt bra till, det går inte fort fram. Det beror dels på, att jag har fått backa några cm, eftersom jag upptäckte ett vävfel, som jag absolut inte vill skylta med. Dels är det mycket utomhusarbete just nu, så det blir inte så lång stund vid vävstolen när kvällen kommer. Men lusten finns!
Jag har lite problem med kanttrådarna, de går ofta av. Det är ju ganska tunn varp, bomull 30/2, men dessutom drar väven ihop sig väldigt mycket, så det blir ett väldigt slitage, när jag slår till. Det är svårt att hitta en bredd i vävspännaren som fungerar. Om jag hittar ett läge som stämmer vid skeden, så är den bredden alldeles omöjlig på väven. Det går bara inte att tänja ut det vävda partiet så mycket på den här väven. Om jag dessutom låter vävspännarens taggar fästa någon halv cm in från kanten (som jag fått lära mig) händer det ofta, att trådarna brister, även om jag valt en bredd på vävspännaren, som mer liknar det vävda än bredden vid skeden. Taggarna sliter av varptrådarna tycks det. Det bästa är att låta taggarna fästa en cm in från kanten, men det innebär ju då att reducerar bredden ännu mer.
Jag undrar om det är ofrånkomligt, att den här typen av vävteknik drar ihop sig så mycket, som det gör för mig. Eller är det jag som slarvat från början, inte varit noga med att hålla ut bredden ordentligt med vävspännaren.
Jag tycker f ö att det är svårt att hitta rätt läge på spännaren, det är många hål att välja på men ändå får man kompromissa. Kan ingen uppfinna en steglös spännare?
Så här långt har jag kommit
Ankis vävblogg 
