16 september 2010
Åtta skaft
Nu står den där, vävstolen, maxad. Åtta trampor och åtta skaft och kräppväven är solvad och uppknuten. Det var pirrigt att ta de först tramptagen, skulle det fungera? Ärligt talat – jag hade inte så höga förväntningar. Jag har uppfattat en del signaler att det är kontramarsch som gäller, när man ger sig på vävar i den här tekniken. Nu var det upp till bevis, trissen har ju varit det vanliga i svensk vävtradition, om jag inte har alldeles fel. Mitt mantra är ju ”kunde mormor så kan jag”. Men ett inser jag dock – mormor hade många, många fler år vid vävstolen, är jag någonsin kommer att uppnå. Det är ju inte till min fördel precis.
Nå, hur går det då – i min trissvävstol med åtta skaft och åtta trampor och en kräppväv? Riktigt bra! Skälet är bra, nästan på alla trampor. Åttonde trampan måste justeras på något sätt. Solvnotan jag fick från Åsa M är väldigt bra, det blir så fint.
Men visst har jag problem och det gäller varpen. Jag har linvarp 16/2 och tänkte mig väva helt i lin. Men varpen slakar hela tiden, hur mycket jag än spänner varpen. Den slakar inte rakt över utan vissa trådar hänger under den övriga varpen. Konstigt! Jag trodde att det skulle stabiliseras när jag vävt ett stycke – men nej. Kan någon förstå varför?
Ett annat problem är att varptrådarna hakar i varandra redan vid solven. Jag tror att jag inte har något skäl, men det är alltså varptrådarna som hänger ihop och måste redas ut hela tiden. Detta är, som väl är, bara en provväv. Jag lutar åt, att när jag sätter upp den bredare väven, ska jag ha bomull i varpen och lin i inslaget. Jag hoppas att det går bättre.
Men oj så roligt det är. Allt som strular är till för att jag ska förstå, vad jag gjort för fel och förhoppningsvis inte göra samma fel nästa gång. Min vävutbildnig fortsätter helt enkelt. Att bara välja den enkla vägen är inget alternativ.
Så här ser det ut i vävstolen just nu.
Inredningen
Några inslag kräpp.
Ankis vävblogg 