29 november 2010
Till min fäll
Det är blixtrade kallt ute och även inne i huset har vi svårt att få upp värmen. Därför känns min nya väv alldeles särskilt angelägen och helt på sin plats. Jag ska väva ett ”åklä”, en vävd baksida till en fårskinnsfäll. Jag hittade beskrivningen i hemslöjden i Falun för säkert fem år sen, minst. Det har legat och lockat i en av min korgar. Jag samlar nämligen mina framtidsprojekt i korgar. I korgarna lägger jag vävnotan, kompletterar med inslagsgarn eller varp. I en del korgar ligger bara några härvor och några rader handskrivna tankar. I en liten korg ligger en enda garnrulle, som ska bli till något vackert så småningom. Då och då tittar jag igenom mina korgar och byter kanske ut ut en härva eller rulle mot en ny kulör eller nyans som känns bättre. Och så plötsligt är det dags, ett projekt har mognat färdigt och tar plats i vävstolen.
Åklät är alltså ett sådan projekt och nu är varpen pådragen, ca 1300 trådar bomull 24/2. Jag ångrade mig i sista minuten, när det gäller färgen på ett av inslagsgarnerna, ett en-trådigt Fårögarn, och mailade iväg en beställning i går kväll. Tekniken är daldräll, fyra skaft och fem trampor. Jag har aldrig vävt daldräll förut, så det blir roligt att testa.
Jag har fått ett fint skäl och det gör mig lite stolt, det har inte alltid varit så 🙂 När jag gick på en veckokurs på Fristads folkhögskola för några år sedan, stönade jag lite över att jag hade svårt att få upphängningstamparna mellan nickepinnarna och skaften att bli lika långa. En av helårseleverna, som dröjt sig kvar i vävsalen, visade då hur hon använde dubbla solv till detta. Och eftersom solven alltid är exakt lika långa hänger också nickepinnarna på exakt samma höjd. Smart. Det var kanske inte hennes egen uppfinning, men för mig var det nytt. Jag har faktiskt inte använt mig av den metoden förrän nu – men hädanefter blir det min melodi.
Halvvägs
Ankis vävblogg 
Solbritt Karlsson said,
03 december 2010 den 0:18
Jag tycker att mönstret verkar vara en plattväv och inte en daldräll. Plattväv liknar mera munkabältessolvningen än daldrällens solvning.
Lycka till.
Lena said,
03 december 2010 den 9:45
Hejsan,
Visst är det smart att använda solv till nickepinnarna.
Jag skall också till med att göra ett åklä men jag använder den tunna mattvarpen som varp och ett yllegarn till inslag.
Lycka till,
Ann-Christin Lindström Larsson said,
03 december 2010 den 12:42
Det finns spå många fina åklä-mönster. Vävvännen Margaretha från USA har tipsat om en norsk bok med åklän. Hur ska man hinna väva allt fint!
Ann-Christin Lindström Larsson said,
03 december 2010 den 12:40
Jag är inte så hemmastadd i olika tekniker, även om jag lär mig allteftersom. Men det står faktiskt daldräll på vävnotan, som är utgiven av Dalarnas hemslöjdsförbund. Men det är sant att jag tänkt, när jag tittar på det jag vävt, att det blir väldigt likt munkabälte.
Hur som helst, det blir fint i alla fall. Jag ska lägga ut en bild snart.
Solbritt Karlsson said,
03 december 2010 den 23:25
Ja det är sant. Jag har sett det på andra vävnotor också.Och står det daldräll på vävsedeln så får vi väl kalla den så. Huvudsaken är att man har roligt,och att det blir fint.
Gå gärna in och titta på min blogg
http://www.kultararvet.blogspot.com
Solveig Forselius said,
13 oktober 2015 den 11:02
Hur gick det med fällen ? =), håller på att förverkliga samma arbete och sku va nyfiken hur din blev och hur du gjorde med skinnen och hela baletten ? =)
Ann-Christin Lindström Larsson said,
13 oktober 2015 den 16:44
Hej. Mitt åklä ligger fortfarande utan skinn på baksidan men jag har senare gjort två skinnklädda gubbatäcken till mina små barnbarnstvillingar. Det blev jätterbra, mycket lättare att sy i skinn än jag trodde. Jag la tyg och skinn räta mot räta och sydde täta stygn nära kanten, inga efterstygn utan vanliga kaststygn. Jag köpte en skinnål för att komma igenom skinnet lite enklare och använde lingarn. Jag lämnade en öppning på ena kortsidan och vrängde ut framsidan.